Regler vid festliga lag. Vikten av lagens studium och av eftertänksamhet.
1Har man valt dig till värd, så förhäv dig icke;
var bland gästerna såsom en av dem.
Sörj först för dem, och sätt dig sedan själv.
2När du har fullgjort ditt värv, så intag själv din plats,
för att sedan få glädja dig för de andras skull
och för de goda anordningarna mottaga ärekransen.
3Tala, du åldring, ty det höves dig,
med noggrann insikt, men hindra ej musiken.
4Där öronfägnad bjudes må du ej låta ditt tal flöda,
och bär icke fram din vishet i otid.
5Såsom en signetsten av karbunkel på ett smycke av guld
är skön musik vid ett festligt lag.
6Såsom en signetsten av smaragd i en infattning av guld
är vacker sång till sött vin.
7Tala, du yngling, när det är av nöden,
två gånger högst, om du bliver tillspord.
8Fatta dig kort, säg mycket få ord;
visa att du kan tiga, om du också vet något.
9Är du bland stormän, sök då ej att hålla dig lika med dem;
och när en annan talar, så prata icke vitt och brett,
10Före dundret kommer ljungelden farande,
och före den blygsamme går bevågenheten.
11Bryt upp i tid, och dröj icke bland de sista;
skynda dig hem, och glöm dig ej kvar.
12Därhemma må du förlusta dig och göra vad dig lyster,
men försynda dig icke med övermodigt tal.
13Och prisa under allt detta din Skapare,
honom som rikligen mättar dig med sitt goda.
14Den som fruktar Herren tager emot tukt,
och de som bittida söka honom, de skola vinna hans välbehag.
15Den som forskar i lagen, han skall finna mättnad i den,
men för skrymtaren bliver den till en stötesten.
16De som frukta Herren finna det rätta
och låta domslut lysa fram såsom ljus.
17En syndig man avböjer tillrättavisning,
och efter eget behag finner han ut rättsgrunder,
18En klok man lämnar aldrig en tanke obeaktad,
men främlingen och den övermodige sky icke för något.
19Gör intet utan eftertanke;
och när du så har gjort något, ångra dig då icke.
20Gå icke på en förfallen väg,
på det att du ej må snäva på steniga ställen.
21Känn dig icke säker ens på en jämn väg;
22tag dig till vara till och med för dina egna barn.
23Förlita dig på dig själv i allt vad du företager dig,
ty också det är att hålla buden.
24Den som förlitar sig på lagen, han aktar på dess bud,
och den som förtröstar på Herren, han skall ej lida något men.