Tre sköna, tio prisvärda ting. Den onda kvinnan.
1Tre ting behaga mig väl och äro sköna inför Herren och inför människor:
endräkt mellan bröder och vänskap mellan grannar,
och att man och hustru komma väl överens.
2Men tre slags människor hatar min själ,
och jag harmas högeligen över att sådana skola få leva:
en fattig som är övermodig, en rik som är en lögnare
och en oförnuftig åldring som är en äktenskapsbrytare.
3Har du underlåtit att samla i din ungdom,
huru skulle du då kunna finna något på din ålderdom?
4Huru väl anstår det icke gråhårsman att fälla rättsutslag
och gamla män att veta råd!
5Huru väl anstår icke vishet åldringar
och eftertanke och rådklokhet män i ärad ställning!
6Rik erfarenhet är åldringars ärekrans,
och Herrens fruktan är deras berömmelse.
7Nio ting som hava kommit i mina tankar prisar jag i mitt hjärta,
och om det tionde vill jag tala med min tunga:
en man som har glädje av sina barn;
den som, medan han lever, får se sina fienders fall;
8säll är ock den som får leva samman med en förståndig hustru,
den som icke felar med sin tunga
och den som ej behöver tjäna en som icke är honom värdig;
9säll är den som har undfått förstånd
och den som får tala för lyssnande öron.
10Huru stor är icke den som har funnit visheten!
Dock är han ej förmer än den som fruktar Herren.
11Herrens fruktan övergår allt annat;
den som håller fast vid den, vem kan han förliknas vid?
13Vilka sår som helst, blott icke hjärtesår!
Vilken ondska som helst, blott icke kvinnoondska!
14Vilken hemsökelse som helst, blott icke hemsökelse genom ovänner!
Och vilken hämnd som helst, blott icke mina fienders hämnd!
15Intet huvud är farligare än ormens huvud,
och ingen vrede är värre än fiendens vrede.
16Hellre ville jag bo tillsammans med ett lejon eller en drake
än bo samman med en ond kvinna.
17En kvinnas ondska förvandlar hennes utseende
och gör hennes uppsyn mörk såsom en björns.
18I kretsen av sina grannar sätter hennes man sig ned,
och ofrivilligt suckar han bittert.
19Ringa är all elakhet i jämförelse med en kvinnas elakhet.
Må syndarens lott drabba en sådan!
20Såsom en sandig backe för en gammal mans fötter
är en munvig hustru för en stillsam man.
21Låt ej förleda dig av en kvinnas skönhet,
och fatta icke åtrå till en kvinna.
22Vrede och oförsynthet och stor smälek
vållas av att en hustru försörjer sin man.
23Nedslaget sinne och dyster uppsyn
och hjärtesår vållas av en ond hustru.
Maktlösa händer och vacklande knän
vållas av en hustru som icke gör sin man lycklig.
24Med en kvinna tog synden sin begynnelse,
och för hennes skull måste vi alla dö.
25Låt icke vattnet taga sig fritt lopp,
och låt ej en ond hustru få någon makt.
26Om hon icke vill gå vid din hand,
så skär av bandet mellan dig och henne.