Bön om hjälp mot förenade fiender.
1En sång, en psalm av Asaf.
2Gud, var icke så tyst,
tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3Ty se, dina fiender larma,
och de som hata dig resa upp huvudet.
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag
och rådslå mot dem som du beskyddar.
5De säga: ”Kom, låt oss utrota dem,
så att de ej mer äro ett folk,
och så att ingen mer tänker
på Israels namn.”
6Ty endräktigt rådslå de med varandra,
de sluta mot dig ett förbund:
7Edoms tält och ismaeliterna,
Moab och hagariterna,
8Gebal och Ammon och Amalek,
filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9Assur har ock slutit sig till dem,
han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan,
såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11dem som förgjordes vid En-Dor
och blevo till gödning åt marken.
12Låt det gå deras ädlingar
såsom det gick Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
såsom det gick Seba och Salmunna,
13eftersom de säga: ”Guds ängder
vilja vi intaga åt oss.”
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv,
såsom strå för vinden.
15Lik en eld som förbränner skog
och lik en låga som avsvedjar berg
16förfölje du dem med ditt oväder,
och förskräcke du dem med din storm.
17Gör deras ansikten fulla med skam,
så att de söka ditt namn, o Herre.
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid,
må de få blygas och förgås.
19Och må de förnimma att du allena
bär namnet ”Herren”,
den Högste över hela jorden.
