En högtidspsalm för Israel.
1För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,
höjen jubel till Jakobs Gud.
3Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,
ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4Stöten i basun vid nymånaden,
vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5Ty detta är en stadga för Israel,
en Jakobs Guds rätt.
6Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hör ett tal som är mig nytt:
7”Jag lyfte bördan från hans skuldra,
hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8I nöden ropade du, och jag räddade dig;
jag svarade dig, höljd i tordön,
jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;
Israel, o att du ville höra mig!
10Hos dig skall icke finnas någon annan gud,
och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11Jag är Herren, din Gud,
som har fört dig upp ur Egyptens land;
låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12Men mitt folk ville ej höra min röst,
och Israel var mig icke till viljes.
13Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,
det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14O att mitt folk ville höra mig,
och att Israel ville vandra på mina vägar!
15Då skulle jag snart kuva deras fiender
och vända min hand mot deras ovänner.
16De som hata Herren skulle då visa honom underdånighet,
och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17Och han skulle bespisa det med bästa vete;
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.”