Bön och förtröstan till Gud.
1Till dig, Herre, tager jag min tillflykt;
låt mig aldrig komma på skam.
2Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet;
böj ditt öra till mig och fräls mig.
3Var mig en klippa där jag får bo,
och dit jag alltid kan fly,
du som beskär mig frälsning.
Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld,
ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5Ty du är mitt hopp, o Herre,
Herre, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet,
ja, du har förlöst mig ur min moders liv;
dig gäller ständigt mitt lov.
7Jag har blivit såsom ett vidunder för många;
men du är min starka tillflykt.
8Låt min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din ära.
9Förkasta mig icke i min ålderdoms tid,
övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10Ty mina fiender säga så om mig,
och de som vakta på min själ
rådslå så med varandra:
11”Gud har övergivit honom;
förföljen och gripen honom,
ty det finnes ingen som räddar.”
12Gud, var icke långt ifrån mig;
min Gud, skynda till min hjälp.
13Må de komma på skam och förgås,
som stå emot min själ;
må de höljas med smälek och blygd,
som söka min ofärd.
14Men jag skall alltid hoppas
och än mer föröka allt ditt lov.
15Min mun skall förtälja din rättfärdighet,
hela dagen din frälsning,
ty jag känner intet mått därpå.
16Jag skall frambära Herrens, Herrens väldiga gärningar;
jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom;
och intill nu förkunnar jag dina under.
18Så övergiv mig ej heller, o Gud,
i min ålderdom, när jag varder grå,
till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte,
om din makt för alla dem som skola komma.
19Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud.
Du som har gjort så stora ting,
o Gud, vem är dig lik?
20Du som har låtit oss pröva
så mycken nöd och olycka,
du skall åter göra oss levande
och föra oss upp igen
ur jordens djup.
21Ja, låt mig växa till alltmer;
och trösta mig igen.
22Så vill ock jag tacka dig
med psaltarspel
för din trofasthet, min Gud;
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23Mina läppar skola jubla,
ty jag vill lovsjunga dig;
ja, jubla skall min själ,
som du har förlossat.
24Och min tunga skall hela dagen
tala om din rättfärdighet;
ty de som sökte min ofärd
hava kommit på skam och måst blygas.