Psaltaren 61

₂Hör, o Gud, mitt rop,

akta på min bön.

₃Från jordens ända

ropar jag till dig,

ty mitt hjärta försmäktar;

för mig upp på en klippa,

som är mig alltför hög.

₄Ty du är min tillflykt,

ett starkt torn mot fienden.

₅Låt mig bo i din hydda evinnerligen;

under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.

₆Ty du, o Gud,

hör mina löften,

åt dem som frukta ditt namn

giver du en arvedel.

₇Du förökar konungens dagar;

hans år skola vara från släkte till släkte.

₈Må han sitta på sin tron

inför Gud evinnerligen;

låt nåd och trofasthet

bevara honom.

₉Då skall jag lovsjunga

ditt namn till evig tid,

i det jag får infria mina löften

dag efter dag.