Psaltaren 6

₂Herre, straffa mig icke i din vrede,

och tukta mig icke i din förtörnelse.

₃Var mig nådig, Herre,

ty jag försmäktar;

hela mig, Herre,

ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

₄Ja, min själ är storligen förskräckt;

ack Herre, huru länge?

₅Vänd åter, Herre,

rädda min själ,

fräls mig för din nåds skull.

₆Ty i döden tänker man icke på dig;

vem tackar dig i dödsriket?

₇Jag är så trött av suckande;

var natt fuktar jag min säng

och väter mitt läger med mina tårar.

₈Av sorg är mitt öga förmörkat;

det har åldrats för alla mina ovänners skull.

₉Viken bort ifrån mig,

alla I ogärningsmän;

ty Herren har hört

min högljudda gråt.

₁₀Herren har hört min åkallan,

min bön upptager Herren.

₁₁Alla mina fiender skola komma på skam

och storligen förskräckas;

de skola vika tillbaka

och komma på skam med hast.