Den oskyldiges bön mot fienders försåt.
1För sångmästaren; ”Fördärva icke”; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
2Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
3Rädda mig från ogärningsmännen,
och fräls mig från de blodgiriga.
4Ty se, de ligga i försåt för mig;
grymma människor rota sig samman mot mig,
utan någon min överträdelse
eller synd, o Herre.
5Utan någon min missgärning
löpa de fram och göra sig redo;
vakna upp, kom mig till mötes,
och se härtill.
6Ja, du Herre Gud Sebaot,
Israels Gud,
vakna och hemsök alla hedningar,
hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
7Var afton komma de tillbaka,
de tjuta såsom hundar
och stryka omkring i staden.
8Se, deras mun flödar över,
svärd äro på deras läppar,
ty ”vem skulle höra det?”
9Men du, Herre, ler åt dem;
du bespottar alla hedningar.
10Mot deras makt vill jag hålla mig till dig,
ty Gud är min borg.
11Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
12Dräp dem icke,
på det att mitt folk ej må förgäta det;
låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
och slå dem ned,
du vår sköld, o Herre.
13Vart ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Må de fångas i sitt högmod,
genom den förbannelse och lögn som de tala.
14Förgör dem i vrede,
förgör dem, så att de ej mer äro till;
och må de förnimma
att det är Gud som råder i Jakob,
allt intill jordens ändar. Sela.
15Ja, var afton komma de tillbaka,
de tjuta såsom hundar
och stryka omkring i staden.
16De driva omkring efter rov;
om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
17Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd;
ty du var för mig en borg
och en tillflykt, när jag var i nöd.
18Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
ty Gud är min borg,
min nåderike Gud.