Rätt och orätt gudstjänst.
1En psalm av Asaf.
Gud, Herren Gud,
talar och kallar jorden,
allt mellan öster och väster.
2Från Sion, skönhetens fullhet,
träder Gud fram i glans.
3Vår Gud kommer, och han skall icke tiga.
Förtärande eld går framför honom,
och omkring honom stormar det med makt.
4Han kallar på himmelen därovan
och på jorden, för att döma sitt folk:
5”Församlen till mig mina fromma,
som sluta förbund med mig vid offer.”
6Och himlarna förkunna att han är rättfärdig,
att Gud är den som skipar rätt. Sela.
7”Hör, mitt folk, jag vill tala;
Israel, låt mig varna dig.
Gud, din Gud, är jag.
8Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig;
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor;
10ty mina äro alla skogens djur,
boskapen på de tusende bergen;
11jag känner alla fåglar på bergen,
och vad som rör sig på marken är mig bekant.
12Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det;
ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
13Skulle jag äta tjurars kött,
och skulle jag dricka bockars blod?
14Nej, offra lovets offer åt Gud,
så skall du få infria dina löften till den Högste.
15Och åkalla mig i nöden,
så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.”
16Men till den ogudaktige säger Gud:
”Huru kan du tala om mina stadgar
och föra mitt förbund på tungan,
17du som hatar tuktan
och kastar mina ord bakom dig?
18Om du ser en tjuv, så håller du med honom,
och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
19Din mun släpper du lös till vad ont är,
och din tunga hopspinner svek.
20Du sitter där och förtalar din broder,
din moders son lastar du!
21Så gör du, och jag tiger,
och nu tror du att jag är såsom du.
Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
22I som förgäten Gud, märken detta,
för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
23den som offrar lovets offer, han ärar mig;
och den som aktar på sin väg,
honom skall jag låta se Guds frälsning.”