Psaltaren 48

₂Stor är Herren

och högt lovad,

i vår Guds stad,

på sitt heliga berg.

₃Skönt höjer det sig,

hela jordens fröjd,

berget Sion

längst uppe i norr,

den store konungens stad.

₄Gud har i dess palatser

gjort sig känd såsom ett värn.

₅Ty se, konungarna församlade sig,

tillhopa drogo de fram.

₆De sågo det, då häpnade de;

de förskräcktes, de flydde.

₇Bävan grep dem där,

ångest lik en barnaföderskas.

₈Så krossar du Tarsis-skepp

med östanvinden.

₉Såsom vi hade hört,

så fingo vi se det,

i Herren Sebaots stad,

i vår Guds stad;

Gud håller den vid makt

till evig tid. Sela.

₁₀Vi tänka, o Gud, på din nåd,

när vi stå i ditt tempel.

₁₁Såsom ditt namn, o Gud,

så når ock ditt lov

intill jordens ändar;

din högra hand

är full av rättfärdighet.

₁₂Sions berg glädje sig,

Juda döttrar fröjde sig,

för dina domars skull.

₁₃Gån omkring Sion

och vandren runt därom,

räknen dess torn;

₁₄given akt på dess murar,

skriden genom dess palatser,

så att I kunnen förtälja därom

för ett kommande släkte.

₁₅Ty sådan är Gud, vår Gud,

alltid och evinnerligen;

intill döden skall han

ledsaga oss.