Guds trogna folks bön under en svår krigsnöd.
1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2Gud, med våra öron hava vi hört,
våra fäder hava förtäljt därom för oss:
om den gärning du gjorde i deras dagar,
i forntidens dagar.
3Det var du som med din hand
utrotade hedningarna, men planterade dem;
du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet,
och deras egen arm gav dem icke seger,
utan din högra hand och din arm
och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5Du, densamme, är min konung, o Gud;
så tillsäg nu Jakob seger.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner
och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig,
och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8nej, du giver oss seger över våra ovänner,
och dem som hata oss låter du komma på skam.
9Gud lova vi alltid,
och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd,
och du drager icke ut med våra härar.
11Du låter oss vika tillbaka för ovännen,
och de som hata oss taga sig byte.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får,
och bland hedningarna har du förstrött oss.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris,
stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar,
till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna,
du låter folken skaka huvudet åt oss.
16Hela dagen är min smälek inför mig,
och blygsel höljer mitt ansikte,
17när jag hör smädarens och lastarens tal,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18Allt detta har kommit över oss,
och vi hava dock icke förgätit dig,
ej heller svikit ditt förbund.
19Våra hjärtan avföllo icke,
och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land
och övertäckt oss med dödsskugga.
21Om vi hade förgätit vår Guds namn
och uträckt våra händer till en främmande gud,
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det,
han som känner hjärtats lönnligheter?
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen
och bliva aktade såsom slaktfår.
24Vakna upp; varför sover du, Herre?
Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25Varför döljer du ditt ansikte
och förgäter vårt lidande och trångmål?
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet,
vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
27Stå upp till vår hjälp,
och förlossa oss för din nåds skull.