Bön om hjälp mot frestelser och fiender.
1En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig;
lyssna till min röst,
då jag nu ropar till dig.
2Min bön gälle inför dig
såsom ett rökoffer,
mina händers upplyftande
såsom ett aftonoffer.
3Sätt, o Herre,
en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4Låt icke mitt hjärta
vika av till något ont,
till att öva ogudaktighetens gärningar
tillsammans med män som göra vad orätt är;
av deras läckerheter vill jag icke äta.
5Må den rättfärdige slå mig
i kärlek och straffa mig;
det är såsom olja på huvudet,
och mitt huvud skall icke försmå det.
Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,
genom att det går dem illa:
6deras ledare skola störtas
ned utför klippan,
och man skall då höra
att mina ord äro ljuvliga.
7Såsom när man har plöjt
och ristat upp jorden,
så ligga våra ben kringströdda
vid dödsrikets rand.
8Ja, till dig, Herre,
Herre, se mina ögon;
till dig tager jag min tillflykt,
förkasta icke min själ.
9Bevara mig för de snaror
som de lägga ut på min väg
och för ogärningsmännens giller.
10De ogudaktiga falle i sina egna garn,
medan jag går oskadd förbi.
