Agurs ord.
1Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel — till Itiel och Ukal.
2Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa,
jag har icke mänskligt förstånd;
3vishet har jag icke fått lära,
så att jag äger kunskap om den Helige.
4Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned?
Vem har samlat vinden i sina händer?
Vem har knutit in vattnet i ett kläde?
Vem har fastställt jordens alla gränser?
Vad heter han, och vad heter hans son — du vet ju det?
5Allt Guds tal är luttrat;
han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
6Lägg icke något till hans ord,
på det att han icke må beslå dig med lögn.
7Om två ting beder jag dig,
vägra mig dem icke, intill min död:
8Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig;
och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
men låt mig få det bröd mig tillkommer.
9Jag kunde eljest, om jag bleve alltför mätt, förneka dig,
så att jag sporde: ”Vem är Herren?”
eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv,
ja, förgripa mig på min Guds namn.
10Förtala icke en tjänare inför hans herre;
han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
11Ett släkte där man förbannar sin fader,
och där man icke välsignar sin moder;
12ett släkte som tycker sig vara rent,
fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
13ett släkte — huru stolta äro icke dess ögon,
och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
14Ett släkte vars tänder äro svärd,
och vars kindtänder äro knivar,
så att de äta ut de betryckta ur landet
och de fattiga ur människornas krets!
15Blodigeln har två döttrar:
”Giv hit, giv hit.”
Tre finnas, som icke kunna mättas,
ja, fyra, som aldrig säga: ”Det är nog”:
16dödsriket och den ofruktsammas kved,
jorden, som icke kan mättas med vatten,
och elden, som aldrig säger: ”Det är nog.”
17Den som bespottar sin fader
och försmår att lyda sin moder,
hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut,
och örnens ungar skola äta upp det.
18Tre ting äro mig för underbara,
ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
19örnens väg under himmelen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg mitt i havet
och en mans väg hos en ung kvinna.
20Sådant är äktenskapsbryterskans sätt:
hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen
och säger: ”Jag har intet orätt gjort.”
21Tre finnas, under vilka jorden darrar,
ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
22under en träl, när han bliver konung,
och en dåre, när han får äta sig mätt,
23under en försmådd kvinna, när hon får man,
och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
24Fyra finnas, som äro små på jorden,
och likväl är stor vishet dem beskärd:
25myrorna äro ett svagt folk,
men de bereda om sommaren sin föda;
26klippdassarna äro ett folk med ringa kraft,
men i klippan bygga de sig hus;
27gräshopporna hava ingen konung,
men i härordning draga de alla ut;
28gecko-ödlan kan gripas med händerna,
dock bor hon i konungapalatser.
29Tre finnas, som skrida ståtligt fram,
ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
30lejonet, hjälten bland djuren,
som ej viker tillbaka för någon,
31en stridsrustad häst och en bock
och en konung i spetsen för sin här.
32Om du har förhävt dig, evad det var dårskap
eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
33Ty såsom ost pressas ut ur mjölk,
och såsom blod pressas ut ur näsan,
så utpressas kiv ur vrede.