Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.
1Ett mjukt svar stillar vrede,
men ett hårt ord kommer harm åstad.
2De visas tunga meddelar god kunskap,
men dårars mun flödar över av oförnuft.
3Herrens ögon äro överallt;
de giva akt på både onda och goda.
4En saktmodig tunga är ett livets träd,
men en vrång tunga giver hjärtesår.
5Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan,
men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
6Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom,
men i de ogudaktigas vinning är olycka.
7De visas läppar strö ut kunskap,
men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
8De ogudaktigas offer är en styggelse för Herren,
men de redligas bön behagar honom väl.
9En styggelse för Herren är den ogudaktiges väg,
men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
10Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen;
den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför Herren;
huru mycket mer då människornas hjärtan!
12Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning;
till dem som äro visa går han icke.
13Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust,
men vid hjärtesorg är modet brutet.
14Den förståndiges hjärta söker kunskap,
men dårars mun far med oförnuft.
15Den betryckte har aldrig en glad dag,
men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16Bättre är något litet med Herrens fruktan
än en stor skatt med oro.
17Bättre är ett fat kål med kärlek
än en gödd oxe med hat.
18En snarsticken man uppväcker träta,
men en tålmodig man stillar kiv.
19Den lates stig är såsom spärrad av törne,
men de redliga hava en banad stig.
20En vis son gör sin fader glädje,
och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21I oförnuft har den vettlöse sin glädje,
men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22Där rådplägning fattas varda planerna om intet,
men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23En man gläder sig, när hans mun kan giva svar;
ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
24Den förståndige vandrar livets väg uppåt,
så att han undviker dödsriket därnere.
25Den högmodiges hus rycker Herren bort,
men änkans råmärke låter han stå fast.
26För Herren äro ondskans anslag en styggelse,
men milda ord rena.
27Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus,
men den som hatar mutor, han får leva.
28Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör,
men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
29Herren är fjärran ifrån de ogudaktiga,
men de rättfärdigas bön hör han.
30En mild blick gör hjärtat glatt,
ett gott budskap giver märg åt benen.
31Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning,
han skall få dväljas i de vises krets.
32Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv,
men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
33Herrens fruktan är en tuktan till vishet,
och ödmjukhet går före ära.