Hälsning. Bön om tillgift för Onesimus. Slutönskan.
1Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon, vår älskade broder och medarbetare, 2och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och den församling som kommer tillhopa i ditt hus. 3Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner, 5ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till Herren Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga. 6Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i Kristus. 7Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmed du, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
8Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra, 9beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull — jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge; 10ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, 11som förut ingalunda var dig ”till gagn”, men som nu är både dig och mig till stort gagn.
12Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, är det såsom sände jag åstad mitt eget hjärta. 13Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han å dina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jag utstår för evangelii skull. 14Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda du gjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av fri vilja. 15När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta till äventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid, 16nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig i högsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder både efter köttet och i Herren!
17Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honom såsom du skulle taga emot mig själv. 18Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning. 19Jag, Paulus, skriver här med egen hand: ”Jag skall själv betala det.” Jag skulle också kunna säga: ”För upp det på din räkning.” Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen — dig själv.
20Ja, min broder, måtte jag ”få gagn” av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
21Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännu mer än jag begär.
22Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jag hoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åt eder.
23Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig; 24så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
25Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.