De tolv spejarna.
1Därefter bröt folket upp från Haserot och lägrade sig i öknen Paran. 2Och Herren talade till Mose och sade: 3”Sänd åstad några män för att bespeja Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn. En man ur var fädernestam skolen I sända, men allenast sådana som äro hövdingar bland dem.” 4Och Mose sände från öknen Paran åstad sådana män, efter Herrens befallning; allasammans hörde de till huvudmännen bland Israels barn. 5Och dessa voro namnen på dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son; 6av Simeons stam: Safat, Horis son; 7av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son; 8av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son; 9av Efraims stam: Hosea, Nuns son; 10av Benjamins stam: Palti, Rafus son; 11av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son; 12av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son; 13av Dans stam: Ammiel, Gemallis son; 14av Asers stam: Setur, Mikaels son; 15av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son; 16av Gads stam; Geuel, Makis son. 17Dessa voro namnen på de män som Mose sände åstad för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. 18Och Mose sände dessa åstad för att bespeja Kanaans land.
Och han sade till dem: ”Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden. 19Och sen efter, hurudant landet är, och om folket som bor däri är starkt eller svagt, om det är litet eller stort, 20och hurudant landet är, vari de bo, om det är gott eller dåligt, och hurudana de platser äro, där de bo, om de bo i läger eller i befästa städer, 21och hurudant själva landet är, om det är fett eller magert, om träd finnas där eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.” Det var nämligen vid den tid då de första druvorna voro mogna.
22Så drogo de åstad och bespejade landet från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat. 23De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; där bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. 24Och de kommo till Druvdalen; där skuro de av en kvist med en ensam druvklase på, och denna bars sedan på en stång av två man. Därtill togo de granatäpplen och fikon. 25Detta ställe blev kallat Druvdalen för den druvklases skull som Israels barn där skuro av. 26Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejat landet. 27De gingo åstad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i öknen Paran, i Kades, och avgåvo sin berättelse inför dem och hela menigheten och visade dem landets frukt. 28De förtäljde för honom och sade: ”Vi kommo till det land dit du sände oss. Och det flyter i sanning av mjölk och honung, och här är dess frukt. 29Men folket som bor i landet är starkt, och städerna äro välbefästa och mycket stora; ja, vi sågo där också avkomlingar av Anak. 30Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuséerna och amoréerna bo i Bergsbygden, och kananéerna bo vid havet och utmed Jordan.”
31Men Kaleb sökte stilla folket, så att de icke skulle knota emot Mose; han sade: ”Låt oss ändå draga ditupp och intaga det, ty förvisso skola vi bliva det övermäktiga.” 32Men de män som hade varit däruppe med honom sade: ”Vi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de äro oss för starka.” 33Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: ”Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och alla människor, som vi där sågo, voro resligt folk. 34Vi sågo där ock jättarna, Anaks barn, av jättestammen; vi tyckte då att vi själva voro såsom gräshoppor, och sammalunda tyckte de om oss.”