Nineves övermod och dess straff.
1Ve dig, du blodstad,
alltigenom så full av lögn och våld,
du som aldrig upphör att röva!
2Hör, piskor smälla!
Hör, vagnshjul dåna!
Hästar jaga fram,
och vagnar rulla åstad.
3Ryttare komma i fyrsprång;
svärden ljunga,
och spjuten blixtra.
Slagna ser man i mängd
och lik i stora hopar;
ingen ände är på döda,
man stupar över döda.
4Allt detta för den myckna otukt hon bedrev,
hon, den fagra och trollkunniga skökan,
som prisgav folkslag genom sin otukt
och folkstammar genom sina trolldomskonster.
5Se, jag skall vända mig mot dig,
säger Herren Sebaot;
jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folkslag se din blygd
och konungariken din skam.
6Och jag skall kasta på dig vad styggeligt är,
jag skall låta dig bliva föraktad, ja, göra dig till ett skådespel.
7Var och en som ser dig skall sky dig
och skall säga: ”Nineve är ödelagt, men vem kan ömka det?”
Ja, var finner man någon som vill trösta dig?
8Är du då bättre än No-Amon,
hon som tronade vid Nilens strömmar,
omsluten av vatten —
ett havets fäste,
som hade ett hav till mur?
9Etiopier i mängd
och egyptier utan ände,
putéer och libyer
voro dig till hjälp.
10Också hon måste ju
gå i landsflykt och fångenskap,
också hennes barn blevo krossade
i alla gathörn;
om hennes ädlingar
kastade man lott,
och alla hennes stormän
blevo fängslade med kedjor.
11Så skall ock du bliva drucken
och sjunka i vanmakt;
också du skall få leta
efter något värn mot fienden.
12Alla dina fästen
likna fikonträd med brådmogen frukt:
vid minsta skakning
falla de i munnen på den som vill äta dem.
13Se, ditt manskap
är hos dig såsom kvinnor;
ditt lands portar stå vidöppna
för dina fiender;
eld förtär dina bommar.
14Hämta dig vatten
till förråd under belägringen,
förstärk dina fästen.
Stig ned i leran
och trampa i murbruket;
grip till tegelformen.
15Bäst du står där, skall elden förtära dig
och svärdet utrota dig.
Ja, såsom av gräsmaskar skall du bliva uppfrätt,
om du ock själv samlar skaror så talrika som gräsmaskar,
skaror så talrika som gräshoppor.
16Om du ock har krämare
flera än himmelens stjärnor,
så vet: gräsmaskarna fälla sina vingars höljen
och flyga bort.
17Ja, dina furstar äro såsom gräshoppor
och dina hövdingar såsom gräshoppssvärmar:
de stanna inom murarna,
så länge det är svalt,
men när solen kommer fram,
då fly de bort,
och sedan vet ingen
var de finnas.
18Dina herdar hava slumrat in,
du Assurs konung;
dina väldige ligga i ro.
Ditt folk är förstrött
uppe på bergen,
och ingen församlar det.
19Det finnes ingen bot för din skada,
oläkligt är ditt sår.
Alla som höra vad som har hänt dig
klappa i händerna över dig.
Ty över vem gick ej
din ondska beständigt?
