Domsord över Juda och Israel.
1Detta är Herrens ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2Hören, I folk, allasammans;
akta härpå, du jord med allt vad på dig är.
Och vare Herren, Herren ett vittne mot eder,
Herren i sitt heliga tempel.
3Ty se, Herren träder
ut ur sin boning,
han far ned och går fram
över jordens höjder.
4Bergen smälta under hans fötter,
och dalar bryta sig fram —
såsom vaxet gör för elden,
såsom vattnet, när det störtar utför branten.
5Genom Jakobs överträdelse sker allt detta
och genom Israels hus' synder.
Vem är då upphovet till Jakobs överträdelse?
Är det icke Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det icke Jerusalem?
6Så skall jag då göra Samaria till en stenhop på marken,
till en plats för vingårdsplanteringar;
jag skall vräka hennes stenar ned i dalen,
och hennes grundvalar skall jag blotta.
7Alla hennes beläten skola bliva krossade,
alla hennes skökoskänker uppbrända i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra;
ty av skökolön har hon hopsamlat dem,
och skökolön skola de åter bliva.
8Fördenskull måste jag klaga och jämra mig,
jag måste gå barfota och naken;
jag måste upphäva klagoskri såsom en schakal
och sorgelåt såsom en struts.
9Ty ohelbara äro hennes sår;
slaget har nått ända till Juda,
det har drabbat ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10Förkunnen det icke i Gat;
gråten icke så bittert.
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
11Dragen åstad,
I Safirs invånare,
i nakenhet och skam.
Saanans invånare
våga sig icke ut.
Klagolåten i Bet-Haesel
tillstädjer eder ej att dröja där.
12Ty Marots invånare
våndas efter tröst;
ned ifrån Herren
har ju en olycka kommit,
intill Jerusalems port.
13Spännen travare för vagnen,
I Lakis' invånare,
I som voren upphovet
till dottern Sions synd;
ty hos eder var det
som Israels överträdelser först funnos.
14Därför måste du giva skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib
hava för Israels konungar
blivit såsom en försinande bäck.
15Ännu en gång skall jag låta
erövraren komma över eder,
I Maresas invånare.
Ända till Adullam
skall Israels härlighet komma.
16Raka dig skallig och skär av ditt hår,
i sorg över barnen, som voro din lust;
gör ditt huvud så kalt som gamens,
ty de skola föras bort ifrån dig.