Jesus frestas av djävulen, bosätter sig i Kapernaum, begynner predika, kallar lärjungar, botar sjuka.
1Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. 2Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig. 3Då trädde frestaren fram och sade till honom: ”Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.” 4Men han svarade och sade: ”Det är skrivet: Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.” 5Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur 6och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet:
Han skall giva sina änglar befallning om dig,
och de skola bära dig på händerna,
så att du icke stöter din fot mot någon sten.”
7Jesus sade till honom: ”Det är ock skrivet: Du skall icke fresta Herren, din Gud.” 8Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9och sade till honom: ”Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.” 10Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan; ty det är skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.” 11Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.
12Men när han hörde att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen. 13Och han lämnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där, 14för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:
15Sabulons land och Neftalims land,
trakten åt havet till,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen —
16det folk som där satt i mörker
fick se ett stort ljus;
ja, de som sutto i dödens ängd och skugga,
för dem gick upp ett ljus.
17Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.”
18Då han nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare. 19Och han sade till dem: ”Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.” 20Strax lämnade de näten och följde honom. 21När han hade gått därifrån ett stycke längre fram, fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, där de jämte sin fader Sebedeus sutto i båten och ordnade sina nät; och han kallade dem till sig. 22Och strax lämnade de båten och sin fader och följde honom.
23Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet bland folket. 24Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla sjuka som voro hemsökta av olika slags lidanden och plågor, alla som voro besatta eller månadsrasande eller lama; och han botade dem. 25Och honom följde mycket folk ifrån Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från landet på andra sidan Jordan.