3 Moseboken 4

₁Och Herren talade till Mose och sade: ₂Tala till Israels barn och säg: Om någon ouppsåtligen syndar mot något Herrens bud genom vilket något förbjudes, och han alltså gör något som är förbjudet, så gäller följande:

₃Om det är den smorde prästen som har syndat och därvid dragit skuld över folket, så skall han för den synd han har begått offra en felfri ungtjur åt Herren till syndoffer. ₄Och han skall föra tjuren fram inför Herrens ansikte, till uppenbarelsetältets ingång. Och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför Herrens ansikte. ₅Och den smorde prästen skall taga något av tjurens blod och bära det in i uppenbarelsetältet, ₆och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför Herrens ansikte, vid förlåten till helgedomen. ₇Därefter skall prästen med blodet bestryka hornen på den välluktande rökelsens altare, som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet av tjuren skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ₈Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom — det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna, ₉och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna — ₁₀på samma sätt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och prästen skall förbränna det på brännoffersaltaret. ₁₁Men tjurens hud och allt hans kött jämte hans huvud och hans fötter hans inälvor och hans orenlighet, ₁₂korteligen, allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det på ved i eld; på den plats där man slår ut askan skall det brännas upp.

₁₃Och om Israels hela menighet begår synd ouppsåtligen, och utan att församlingen märker det, i det att de bryta mot något Herrens bud genom vilket något förbjudes och så ådraga sig skuld, ₁₄och den synd de hava begått sedan bliver känd, så skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola föra honom fram inför uppenbarelsetältet; ₁₅och de äldste i menigheten skola lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren inför Herrens ansikte. ₁₆Och den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet, ₁₇och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger inför Herrens ansikte, vid förlåten. ₁₈Därefter skall han med blodet bestryka hornen på det altare som står inför Herrens ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet. ₁₉Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och förbränna det på altaret. ₂₀Så skall han göra med tjuren; såsom han skulle göra med den förra syndofferstjuren, så skall han göra med denna. När så prästen bringar försoning för dem, då bliver dem förlåtet. ₂₁Och han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp honom, såsom han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.

₂₂Om en hövding syndar, i det att han ouppsåtligen bryter mot något Herrens, sin Guds, bud genom vilket något förbjudes, och han själv märker att han har ådragit sig skuld, ₂₃eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han såsom sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön. ₂₄Och han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta honom på samma plats där man slaktar brännoffret, inför Herrens ansikte. Det är ett syndoffer. ₂₅Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn; men det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret. ₂₆Och allt fettet skall han förbränna på altaret, såsom det sker med tackoffersdjurets fett. När så prästen bringar försoning för honom, till rening från hans synd, då bliver honom förlåtet.

₂₇Och om någon av det meniga folket syndar ouppsåtligen, därigenom att han bryter mot något Herrens bud genom vilket något förbjudes, och han själv märker att han har ådragit sig skuld, ₂₈eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han, såsom sitt offer för den synd han har begått, föra fram en felfri get, ett djur av honkön. ₂₉Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret på den plats där brännoffersdjuren slaktas. ₃₀Och prästen skall taga något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. ₃₁Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och prästen skall förbränna det på altaret, till en välbehaglig lukt för Herren. När så prästen bringar försoning för honom, då bliver honom förlåtet.

₃₂Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, så skall han föra fram ett felfritt djur av honkön. ₃₃Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer på samma plats där man slaktar brännoffersdjuren. ₃₄Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret. ₃₅Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet tages ut ur tackoffersfåret, och prästen skall förbränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har begått, då bliver honom förlåtet.