Gräshoppor hava förött landet. Bot påbjudes.
1Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
2Hören detta, I gamle,
och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare.
Har något sådant skett förut i edra dagar
eller i edra fäders dagar?
3Nej, om detta mån I förtälja för edra barn,
och edra barn må förtälja därom för sina barn,
och deras barn för ett kommande släkte.
4Vad som blev kvar efter gräsgnagarna,
det åto gräshopporna upp;
och vad som blev kvar efter gräshopporna,
det åto gräsbitarna upp;
och vad som blev kvar efter gräsbitarna,
det åto gräsfrätarna upp.
5Vaknen upp, I druckne, och gråten;
ja, jämren eder, alla I som dricken vin,
över att druvsaften är ryckt undan eder mun.
6Ty ett folk har dragit upp över mitt land,
ett mäktigt, ett som ingen kan räkna;
det har tänder likasom lejon,
och dess kindtänder likna lejoninnors.
7Mina vinträd har det förött,
och mina fikonträd har det brutit ned;
det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
vitnade äro deras rankor.
8Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9Spisoffer och drickoffer äro försvunna
ifrån Herrens hus;
prästerna sörja,
Herrens tjänare.
10Fälten äro förödda,
marken ligger sörjande,
ty säden är förödd,
vinet borttorkat,
oljan utsinad.
11Åkermännen stå med skam,
vingårdsmännen jämra sig,
över vetet och över kornet;
ty skörden på marken är förstörd.
12Vinträden äro förtorkade
och fikonträden försmäkta;
granatträden och palmerna och äppelträden
och alla andra träd på marken hava torkat bort.
Ja, all fröjd har vissnat
och flytt ifrån människors barn.
13Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster;
jämren eder, I som tjänen vid altaret;
gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom,
I min Guds tjänare,
eftersom eder Guds hus måste sakna
spisoffer och drickoffer.
14Pålysen en helig fasta,
lysen ut en högtidsförsamling;
församlen de gamla,
ja, alla landets inbyggare,
till Herrens, eder Guds, hus;
och ropen så till Herren.
15Ve oss, vilken dag!
ty Herrens dag är nära,
och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
16Har icke vår bärgning blivit förstörd
mitt för våra ögon?
Har icke glädje och fröjd försvunnit
ifrån vår Guds hus?
17Utsädet ligger förtorkat
under mullen,
förrådshusen stå öde,
ladorna få förfalla,
ty säden är borttorkad.
18Huru stönar icke boskapen!
Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar!
De finna ju intet bete.
Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.
19Till dig, Herre, ropar jag,
nu då en eld har förtärt
betesmarkerna i öknen
och en eldslåga har förbränt
alla träd på marken.
20Ja, också markens djur
ropa med trängtan till dig,
eftersom vattenbäckarna äro uttorkade
och betesmarkerna i öknen
äro förtärda av eld.