Johannes 7

₁Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom. ₂Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. ₃Då sade hans bröder till honom: ”Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör. ₄Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.” ₅Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. ₆Då sade Jesus till dem: ”Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. ₇Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda. ₈Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.” ₉Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen. ₁₀Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet. ₁₁Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: ”Var är han?” ₁₂Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: ”Han är en rättsinnig man”, men andra sade: ”Nej, han förvillar folket.” ₁₃Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

₁₄Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. ₁₅Då förundrade sig judarna och sade: ”Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning?” ₁₆Jesus svarade dem och sade: ”Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig. ₁₇Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud, eller om jag talar av mig själv. ₁₈Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och orättfärdighet finnes icke i honom. — ₁₉Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen av eder lagen. Varför stån I efter att döda mig?” ₂₀Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande. Vem står efter att döda dig?” ₂₁Jesus svarade och sade till dem: ”En gärning allenast gjorde jag, och alla förundren I eder över den. ₂₂Moses har givit eder omskärelsen — icke som om den vore ifrån Moses, ty den är ifrån fäderna — och så omskären I människor också på en sabbat. ₂₃Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och hållen frisk? ₂₄Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.”

₂₅Då sade några av folket i Jerusalem: ”Är det icke denne som de stå efter att döda? ₂₆Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till honom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att denne är Messias? ₂₇Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när Messias kommer, känner ingen varifrån han är.” ₂₈Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen: ”Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl har jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen. ₂₉Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har sänt mig.” ₃₀Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var ännu icke kommen. ₃₁Men många av folket trodde på honom, och de sade: ”Icke skall väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har gjort?”

₃₂Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Då sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att gripa honom. ₃₃Men Jesus sade: ”Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går jag bort till honom som har sänt mig. ₃₄I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma.” ₃₅Då sade judarna till varandra: ”Vart tänker denne gå, eftersom vi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till dem som bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisa grekerna? ₃₆Vad betyder det ord som han sade: ’I skolen söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke komma’?”

₃₇På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod Jesus där och ropade och sade: ”Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. ₃₈Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.” ₃₉Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke hade blivit förhärligad. ₄₀Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: ”Denne är förvisso Profeten.” ₄₁Andra sade: ”Han är Messias.” Andra åter sade: ”Icke kommer väl Messias från Galileen? ₄₂Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?” ₄₃Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket, ₄₄och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.

₄₅När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och fariséerna, frågade dessa dem: ”Varför haven I icke fört honom hit?” ₄₆Tjänarna svarade: ”Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar.” ₄₇Då svarade fariséerna dem: ”Haven nu också I blivit förvillade? ₄₈Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon av fariséerna? ₄₉Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.” ₅₀Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom, och som själv var en av dem: ₅₁”Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt vad han förehar?” ₅₂De svarade och sade till honom: ”Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen.”

₅₃[Och de gingo hem, var och en till sitt.