1Därefter for Jesus över Galileiska sjön, ”Tiberias' sjö”. 2Och mycket folk följde honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka. 3Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Och påsken, judarnas högtid, var nära. 5Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: ”Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?” 6Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra. 7Filippus svarade honom: ”Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.” 8Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 9”Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?” 10Jesus sade: ”Låten folket lägga sig här.” Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen. 11Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava. 12Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: ”Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.” 13Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit. 14Då nu människorna hade sett det tecken som han hade gjort, sade de: ”Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.” 15När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena.
22Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 23Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 24När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 25Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: ”Rabbi, när kom du hit?” 26Jesus svarade dem och sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 27Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.” 28Då sade de till honom: ”Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?” 29Jesus svarade och sade till dem: ”Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.” 30De sade till honom: ”Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 31Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: Han gav dem bröd från himmelen att äta.” 32Då svarade Jesus dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 33Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.” 34Då sade de till honom: ”Herre, giv oss alltid det brödet.” 35Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig någonsin törsta. 36Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 37Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 38Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 39Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” 41Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: ”Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.” 42Och de sade: ”Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: ’Jag har kommit ned från himmelen’?” 43Jesus svarade och sade till dem: ”Knorren icke eder emellan. 44Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45Det är skrivet hos profeterna: De skola alla hava fått lärdom av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 46Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 47Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo.
