Det gudomliga Ordets människoblivande i Jesus Kristus. Johannes döparens vittnesbörd. Jesu första lärjungar.
1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2Detta var i begynnelsen hos Gud. 3Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. 4I det var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.
6En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes. 7Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom. 8Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. 10I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom. 11Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. 12Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; 13och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.
14Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: ”Det var om denne jag sade: ’Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag’.” 16Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd; 17ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.
19Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: ”Jag är icke Messias.” 21Åter frågade de honom: ”Vad är du då? Är du Elias?” Han svarade: ”Det är jag icke.” — ”Är du Profeten?” Han svarade: ”Nej.” 22Då sade de till honom: ”Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?” 23Han svarade: ”Jag är rösten av en som ropar i öknen: Jämnen vägen för Herren, såsom profeten Esaias sade.” 24Och männen voro utsända ifrån fariséerna. 25Och de frågade honom och sade till honom: ”Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?” 26Johannes svarade dem och sade: ”Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen: 27han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.”
28Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
29Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd! 30Om denne var det som jag sade: ’Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.’ 31Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.” 32Och Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom. 33Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: ’Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.’ 34Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.”
35Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar. 36När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: ”Se, Guds lamm!” 37Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus. 38Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: ”Vad viljen I?” De svarade honom: ”Rabbi” (det betyder mästare) ”var bor du?” 39Han sade till dem: ”Kommen och sen.” Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. — Detta skedde vid tionde timmen. 40En av de två som hade hört vad Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder. 41Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: ”Vi hava funnit Messias” (det betyder detsamma som Kristus). 42Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas” (det betyder detsamma som Petrus).
43Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: ”Följ mig.” 44Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.
45Filippus träffade Natanael och sade till honom: ”Den som Moses har skrivit om i lagen, och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” 46Natanael sade till honom: ”Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade honom: ”Kom och se.” 47När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: ”Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.” 48Natanael frågade honom: ”Huru kan du känna mig?” Jesus svarade och sade till honom: ”Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.” 49Natanael svarade honom: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” 50Jesus svarade och sade till honom: ”Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad detta är skall du få se.” 51Därefter sade han till honom: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned över Människosonen.”