Jeremia 8

Om någon faller, står han ju upp igen;

om någon går bort, vänder han ju tillbaka.

₅Varför går det då bort

i beständig avfällighet,

detta folk i Jerusalem?

Varför hålla de fast vid sitt svek

och vilja icke vända tillbaka?

₆Jag har givit akt och hört

huru de tala vad orätt är;

ingen enda finnes,

som ångrar sin ondska,

ingen säger: ”Vad har jag gjort!”

Alla löpa de bort, lika hästar

som rusa åstad i striden.

₇Till och med hägern under himmelen

känner ju sin bestämda tid,

och turturduvan, svalan och tranan

taga i akt tiden för sin återkomst;

mitt folk däremot

känner ej Herrens rätter.

₈Huru kunnen I då säga: ”Vi äro visa

och hava Herrens lag ibland oss”?

Icke så, de skriftlärdes lögnpenna

har förvandlat den i lögn.

₉Sådana visa skola komma på skam,

komma till korta och bliva snärjda.

De hava ju förkastat Herrens ord,

vari äro de då visa?

₁₀Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra

och deras åkrar åt erövrare.

Ty alla, både små och stora,

söka orätt vinning;

både profeter och präster

fara allasammans med lögn,

₁₁de taga det lätt med helandet

av dottern mitt folks skada;

de säga: ”Allt står väl till, allt står väl till”,

och dock står icke allt väl till.

₁₂De skola komma på skam, ty de övade styggelse.

Likväl känna de alls icke någon skam

och veta icke av att blygas.

Därför skola de falla bland de andra;

när hemsökelsen träffar dem,

skola de komma på fall, säger Herren.

₁₃Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger Herren.

Inga druvor växa på vinträden,

och inga fikon på fikonträden,

utan till och med löven äro vissnade:

De bud jag gav dem överträda de.

₁₄Varför sitta vi här stilla?

Församlen eder och låt oss fly

in i de befästa städerna

och förgås där;

ty Herren, vår Gud, vill förgöra oss,

han giver oss gift att dricka,

därför att vi syndade mot Herren.

₁₅V bida efter frid,

men intet gott kommer,

efter en tid då vi skulle bliva helade,

men se, förskräckelse kommer.

₁₆Från Dan hör man

frustandet av hans hästar;

för hans hingstars gnäggande

bävar hela landet.

De komma och förtära

landet med allt vad däri är,

staden med dem som bo däri.

₁₇Ty se, jag sänder emot eder

ormar, basilisker,

mot vilka ingen besvärjelse hjälper,

och de skola stinga eder,

säger Herren.

₁₈Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?

Mitt hjärta är sjukt i mig.

₁₉Hör, dottern mitt folk ropar

i fjärran land:

”Finnes då icke Herren i Sion?

Är hennes konung icke mer där?”

Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,

med sina främmande avgudar?

₂₀Skördetiden är förbi,

sommaren är till ända,

och ingen frälsning har kommit oss till del.

₂₁Jag är förkrossad,

därför att dottern mitt folk så krossas,

jag går sörjande,

häpnad har gripit mig.

₂₂Finnes då ingen balsam i Gilead,

finnes ingen läkare där?

Eller varför bliver dottern mitt folk

icke helad från sina sår?