Profetia om Babels ok över Juda och över andra folk.
1I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia från Herren; 2han sade: Så har Herren sagt till mig: Gör dig band och ok och sätt detta på din hals. 3Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem. 4Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga till edra herrar: 5Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har gjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; och jag giver den åt vem jag vill. 6Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, för att de må tjäna honom. 7Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne, att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig underdånig. 8Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger Herren, till dess att jag har förgjort dem genom hans hand. 9Därför mån I icke höra på edra profeter och spåmän, på edra drömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga till eder: ”I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel”; 10ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I bliven förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder bort, så att I förgåns. 11Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens ok och tjänar honom, det skall jag låta få ro i sitt land, säger Herren, så att de kunna bruka det och bo däri.
12Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jag sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tjänen honom och hans folk, så skolen I få leva. 13Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pest, såsom Herren har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tjäna konungen i Babel? 14Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder ”I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel”; ty de profetera lögn för eder. 15Jag har icke sänt dem, säger Herren; det är de själva som profetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måste driva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter som profetera för eder.
16Och till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Hören icke på edra profeters ord, när de profetera för eder och säga: ”Se, de kärl som höra till Herrens hus skola nu snart föras tillbaka från Babel”; ty de profetera lögn för eder. 17Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd? 18Om de verkligen äro profeter och hava Herrens ord, så må de lägga sig ut hos Herren Sebaot, för att de kärl som ännu äro kvar i Herrens hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke också må föras bort till Babel. 19Ty så säger Herren Sebaot om pelarna och havet och bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden, 20därför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, från Jerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem — 21ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar här i Herrens hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem: 22Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända till den dag då jag ser därtill, säger Herren, och för det upp till denna plats igen.