Jesaja 50

₁Så säger Herren:

Var är eder moders skiljebrev,

det varmed jag skulle hava förskjutit henne?

Eller finnes bland mina borgenärer någon

som jag har sålt eder åt?

Nej, genom edra missgärningar bleven I sålda,

och för edra överträdelsers skull blev eder moder förskjuten.

₂Varför var ingen tillstädes, när jag kom?

Varför svarade ingen, när jag ropade?

Har då min arm blivit för kort, så att den ej kan förlossa,

eller finnes hos mig ingen kraft till att hjälpa?

Med min näpst uttorkar jag ju havet,

och strömmarna gör jag till torrt land,

så att fiskarna ruttna och dö av törst,

eftersom vattnet är borta;

₃själva himmelen kläder jag i mörker

och giver den sorgdräkt att bära.

₄Herren, Herren har givit mig

en tunga med lärdom,

så att jag förstår att genom mina ord

hugsvala den trötte;

han väcker var morgon mitt öra,

han väcker det

till att höra på lärjungesätt.

₅Ja, Herren, Herren har öppnat mitt öra,

och jag har ej varit gensträvig,

jag har ej vikit tillbaka.

₆Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig

och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget;

jag skylde icke mitt ansikte

mot smädelse och spott.

₇Men Herren, Herren hjälper mig,

därför kände jag ej smädelsen,

därför gjorde jag min panna hård såsom sten;

jag visste ju att jag ej skulle komma på skam.

₈Den som dömer mig fri är nära, vem vill då gå till rätta med mig?

Må han träda fram jämte mig.

Vem vill vara min anklagare?

Må han komma hit till mig.

₉Se, Herren, Herren hjälper mig;

vem vill då döma mig skyldig?

Se, de skola allasammans falla sönder såsom en klädnad;

mal skall förtära dem.

₁₀Vem är bland eder, som fruktar Herren

och hör hans tjänares röst?

Om han än vandrar i mörkret

och icke ser någon ljusning,

så förtröste han dock på Herrens namn

och stödje sig vid sin Gud.

₁₁Men se, I alla som tänden upp en brand

och väpnen eder med glödande pilar,

I hemfallen själva åt lågorna från eder brand

och åt pilarna som I haven antänt.

Av min hand skall detta vederfaras eder;

i kval skolen I komma att ligga.