Ödemarkens blomstring. Herrens förlossades återkomst till Sion.
1Öknen och ödemarken skola glädja sig,
och hedmarken skall fröjdas
och blomstra såsom en lilja.
2Den skall blomstra skönt och fröjda sig,
ja, fröjda sig och jubla;
Libanons härlighet skall bliva den given,
Karmels och Sarons prakt.
Ja, de skola få se
Herrens härlighet,
vår Guds prakt.
3Stärken maktlösa händer,
given kraft åt vacklande knän.
4Sägen till de försagda:
”Varen frimodiga, frukten icke.”
Se, eder Gud
kommer med hämnd;
vedergällning kommer från Gud,
ja, själv kommer han och frälsar eder.
5Då skola de blindas ögon öppnas
och de dövas öron upplåtas.
6Då skall den lame hoppa såsom en hjort,
och den stummes tunga skall jubla.
Ty vatten skola bryta fram i öknen
och strömmar på hedmarken.
7Av förbränt land skall bliva en sjö
och av torr mark vattenkällor;
på den plats där ökenhundar lägrade sig
skall växa gräs, jämte vass och rör.
8Och en banad väg, en farväg,
skall gå där fram,
och den skall kallas ”den heliga vägen”;
ingen oren skall färdas därpå,
den skall vara för dem själva.
Den som vandrar den vägen skall icke gå vilse,
om han ock hör till de fåkunniga.
9Där skall icke vara något lejon,
ej heller skall något annat vilddjur komma dit.
Intet sådant skall finnas där,
men ett frälsat folk skall vandra på den.
10Ja, Herrens förlossade skola vända tillbaka
och komma till Sion med jubel;
evig glädje skall kröna deras huvuden,
fröjd och glädje skola de undfå,
men sorg och suckan skola fly bort.