Jesaja 21

Likasom en storm

som far fram i Sydlandet

kommer det från öknen,

från det fruktansvärda landet.

₂En gruvlig syn

har blivit mig kungjord:

”Härjare härja,

rövare röva.

Drag upp, du Elam!

Träng på, du Mediens folk!

På all suckan

vill jag göra slut.”

₃Fördenskull darra

nu mina länder,

ångest griper mig,

lik en barnaföderskas ångest;

förvirring kommer över mig,

så att jag icke kan höra,

förskräckelse fattar mig,

så att jag icke kan se.

₄Mitt hjärta är utom sig,

jag kväljes av förfäran;

skymningen, som jag längtade efter,

vållar mig nu skräck.

₅Man dukar bord,

man breder ut täcken,

man äter och dricker.

Nej, stån upp, I furstar;

smörjen edra sköldar!

₆Ty så har Herren

sagt till mig:

”Gå och ställ ut en väktare;

vad han får se, det må han förkunna.

₇Och om han ser ett tåg,

ryttare par efter par,

ett tåg av åsnor,

ett tåg av kameler,

då må han giva akt,

noga giva akt.”

₈Och denne ropade,

såsom ett lejon ryter:

”Herre, här står jag

på vakt beständigt,

dagen igenom,

och jag förbliver

här på min post,

natt efter natt.

₉Och se, nu kommer här

ett tåg av män,

ryttare par efter par!”

Och åter talade han och sade:

”Fallet, fallet är Babel!

Alla dess gudabeläten

äro nedbrutna till jorden.”

₁₀O du mitt krossade,

mitt söndertröskade folk,

vad jag har hört

av Herren Sebaot,

Israels Gud,

det har jag förkunnat för eder.

Man ropar till mig från Seir:

”Väktare, vad lider natten?

Väktare, vad lider natten?”

₁₂Väktaren svarar:

”Morgon har kommit,

och likväl är det natt.

Viljen I fråga mer, så frågen;

kommen tillbaka igen.”

Tagen natthärbärge i Arabiens vildmark,

I karavaner från Dedan.

₁₄Må man komma emot de törstande

och giva dem vatten.

Ja, inbyggarna i Temas land

gå de flyktande till mötes med bröd.

₁₅Ty de fly undan svärd,

undan draget svärd,

och undan spänd båge

och undan krigets tunga.