Jesaja 15

Ja, med Ar-Moab är det ute den natt då det förstöres.

Ja, med Kir-Moab är det ute den natt då det förstöres.

₂Habbait och Dibon stiga upp

på offerhöjderna för att gråta;

uppe i Nebo och Medeba

jämrar sig Moab;

alla huvuden där äro skalliga,

alla skägg avskurna.

₃På dess gator bär man sorgdräkt,

så ock på dess tak;

på dess torg jämra sig alla

och flyta i tårar.

₄Hesbon och Eleale höja klagorop,

så att det höres ända till Jahas.

Därför skria ock Moabs krigare;

hans själ våndas i honom.

₅Mitt hjärta klagar över Moab,

ty hans flyktingar fly ända till Soar,

till Eglat-Selisia;

uppför Halluhits höjd

stiger man under gråt,

och på vägen till Horonaim

höjas klagorop över förstörelsen.

₆Nimrims vatten

bliva torr ökenmark,

gräset förtorkas, brodden vissnar,

intet grönt lämnas kvar.

₇Återstoden av sitt förvärv,

sitt sparda gods,

bär man därför nu bort

över Pilträdsbäcken.

₈Ja, klagoropen ljuda

runtom i Moabs land;

till Eglaim når dess jämmer

och till Beer-Elim dess jämmer.

₉Dimons vatten

äro fulla av blod.

Ja, ännu något mer

skall jag låta komma över Dimon;

ett lejon över Moabs räddade,

över det som bliver kvar av landet.