Fienden skall komma över Israel.
1Sätt basunen för din mun!
Såsom en örn kommer fienden över Herrens hus,
eftersom de hava överträtt mitt förbund
och avfallit från min lag.
2De ropa till mig: ”Min Gud!
Vi känna dig, vi av Israel.”
3Men eftersom Israel har förkastat vad gott är,
skall fienden jaga honom.
4Själva valde de sig konungar,
som icke kommo från mig;
de tillsatte furstar,
utan att jag fick veta något därom;
av sitt silver och guld
gjorde de sig avgudar,
ty det skulle ju förstöras.
5En styggelse är din kalv, Samarien!
Min vrede är upptänd mot dessa människor;
huru länge skola de kunna undgå straff?
6Från Israel har ju kalven kommit;
en konstarbetare har gjort honom,
och en gud är han icke.
Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
7Ty vind så de,
och storm skola de skörda.
Säd skola de icke få;
deras gröda skall icke
giva någon föda,
och giver den någon,
skola främlingar uppsluka den.
8Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting. 9Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog; 10men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.
11Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd. 12Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar. 13Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; Herren har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.
14Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.