Den kaldeiske förtryckarens undergång.
1Jag vill stiga upp på min vaktpost
och ställa mig på muren;
jag vill speja för att se
vad han skall tala genom mig,
och vilket svar på mitt klagomål
jag skall få att frambära.
2Och Herren svarade mig och sade:
Skriv upp din syn,
och uppteckna den på skrivtavlor, med tydlig skrift,
så att den lätt kan läsas.
3Ty ännu måste synen vänta på sin tid,
men den längtar efter fullbordan och skall icke slå fel.
Om den dröjer, så förbida den,
ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.
4Se, uppblåst och orättrådig är dennes själ i honom;
men den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5Ty såsom vinet icke är att lita på,
så skall denne övermodige ej bestå,
om han ock spärrar upp sitt gap såsom dödsriket
och är omättlig såsom döden,
om han ock har församlat till sig alla folk
och hämtat tillhopa till sig alla folkslag.
6Sannerligen, de skola allasammans
stämma upp en visa över honom,
ja, en smädesång om honom med välbetänkta ord; man skall säga:
Ve dig som hopar vad som icke är ditt
och belastar dig med utpantat gods — men för huru länge!
7Sannerligen, oförtänkt skola borgenärer resa sig mot dig
och anfäktare vakna upp mot dig,
och du skall bliva ett byte för dem.
8Såsom du själv har plundrat många folk,
så skola ock alla andra folk få plundra dig,
för dina blodsdåd mot människor och ditt våld mot länder,
mot städer och alla som bo i dem.
9Ve dig som söker orätt vinning åt ditt hus,
för att kunna bygga ditt näste högt uppe
och så skydda dig undan olyckans våld!
10Med dina rådslag drager du skam över ditt hus,
i det att du gör ände på många folk
och så syndar mot dig själv.
11Ty stenarna i muren skola ropa,
och bjälkarna i trävirket skola svara dem.
12Ve dig som bygger upp städer med blodsdåd
och befäster orter med orättfärdighet!
13Se, av Herren Sebaot är det ju sagt:
”Så möda sig folken
för det som skall förbrännas av elden,
och folkslagen arbeta sig trötta
för det som skall bliva till intet.”
14Ty jorden skall varda full
av Herrens härlighets kunskap,
likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.
15Ve dig som iskänker vin åt din nästa
och blandar ditt gift däri och berusar honom,
för att få skåda hans blygd!
16Med skam skall du få mätta dig i stället för med ära.
Ja, du skall också själv få dricka,
till dess du ligger där med blottad förhud.
Kalken skall i sin ordning räckas dig av Herrens hand,
och smälek skall hölja din ära.
17Ty över dig skall komma en hemsökelse, lik Libanons,
och en förhärjelse, lik den som skrämmer bort dess djur,
för dina blodsdåd mot människor och ditt våld mot länder,
mot städer och alla som bo i dem.
18Vad kan ett skuret beläte hjälpa,
eftersom en snidare vill slöjda sådant?
Och vad ett gjutet beläte, en falsk vägvisare,
eftersom dess formare så förtröstar därpå,
att han gör sig stumma avgudar?
19Ve dig som säger till stocken: ”Vakna!”,
och till döda stenen: ”Vakna upp!”
Kan en sådan giva någon vägvisning?
Visst är den överdragen med guld och silver,
men alls ingen ande är däri.
20Men Herren är i sitt heliga tempel.
Hela jorden vare stilla inför honom.
