Jakobs flykt till Laban. Hans dröm i Betel.
1Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom; och han bjöd honom och sade till honom: ”Tag dig icke till hustru någon av Kanaans döttrar, 2utan stå upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av Labans, din morbroders, döttrar. 3Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av dig; 4må han giva åt dig Abrahams välsignelse, åt dig och din säd med dig, så att du får taga i besittning det land som Gud har givit åt Abraham, och där du nu bor såsom främling.” 5Så sände Isak åstad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till araméen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.
6När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru — ty han hade välsignat honom och bjudit honom och sagt: ”Du skall icke taga till hustru någon av Kanaans döttrar” — 7och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram, 8då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak; 9och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru åt sig, utöver de hustrur han förut hade.
10Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. 11Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där. 12Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den. 13Och se, Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd. 14Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd. 15Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”
16När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: ”Herren är sannerligen på denna plats, och jag visste det icke!” 17Och han betogs av fruktan och sade: ”Detta måste vara en helig plats; här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.” 18Och bittida om morgonen stod Jakob upp, och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå. 19Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus. 20Och Jakob gjorde ett löfte och sade: ”Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med, 21så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall Herren vara min Gud; 22och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.”