Hesekiel 26

”Rätt så, uppbruten är nu

folkens port,

den är öppnad för mig;

jag bliver rik, nu då hon är förödd”,

₃därför säger Herren, Herren så:

Se, jag skall komma

över dig, Tyrus,

och jag skall upphäva

många folk mot dig,

likasom havet

upphäver sina böljor.

₄De skola förstöra Tyrus' murar

och riva ned dess torn.

Så skall jag sopa bort själva dess grus

och förvandla staden

till en kal klippa.

₅En torkplats för fisknät

skall den vara ute i havet;

ty jag har talat,

säger Herren, Herren.

Ja, den skall bliva

ett byte för folken;

₆och dess döttrar på fastlandet

skola dräpas med svärd.

De skola förnimma

att jag är Herren.

₈Dina döttrar på fastlandet

skall han dräpa med svärd;

han skall bygga en belägringsmur mot dig

och kasta upp mot dig en vall

och resa ett sköldtak mot dig.

₉Sin murbräckas stötar

skall han rikta mot dina murar

och skall med sina krigsredskap

bryta ned dina torn.

₁₀Hans hästar äro så många

att dammet skall överhölja dig.

Vid dånet av hans ryttare

och av hans hjuldon och vagnar

skola dina murar darra,

när han drager in genom dina portar,

såsom man drager in

i en erövrad stad.

₁₁Med sina hästars hovar

skall han trampa sönder alla dina gator;

ditt folk skall han dräpa med svärd,

och dina stolta stoder

skola störta till jorden.

₁₂Man skall röva dina skatter

och plundra dina handelsvaror;

man skall riva dina murar

och bryta ned dina sköna hus;

och stenarna, trävirket och gruset

skall man kasta i havet.

₁₃Jag skall göra slut på dina sångers buller,

och man skall icke mer höra

klangen av dina harpor.

₁₄Ja, jag skall göra dig till en kal klippa,

en torkplats för fisknät skall du bliva;

aldrig mer skall du varda uppbyggd.

Ty jag, Herren, har talat,

säger Herren, Herren.

Sannerligen, vid dånet av ditt fall,

när de slagna jämra sig,

vid det att man dräper och mördar i dig,

skola havsländerna bäva.

₁₆Och alla hövdingar vid havet

skola stiga ned från sina troner,

de skola lägga bort sina mantlar

och taga av sig sina brokigt vävda kläder;

förskräckelse bliver deras klädnad,

och nere på jorden skola de sitta;

deras förskräckelse varder ständigt ny,

och de häpna över ditt öde.

₁₇De stämma upp en klagosång över dig

och säga om dig:

Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,

du högtprisade stad,

du som var så mäktig på havet,

där du låg med dina invånare,

vilka fyllde människorna med skräck

för alla som bodde i dig!

₁₈Nu förskräckas havsländerna

på ditt falls dag,

och öarna i havet

förfäras vid din undergång.

₁₉Ty så säger Herren, Herren:

När jag gör dig till en ödelagd stad,

lik någon stad som ingen bebor,

ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig

och de stora vattnen betäcka dig,

₂₀då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,

till folk som levde för länge sedan;

och lik en längesedan ödelagd plats

får du ligga där i jordens djup,

hos dem som hava farit ned i graven.

Så skall du förbliva obebodd,

medan jag gör härliga ting i de levandes land.

₂₁Jag skall låta dig taga en ände med förskräckelse,

så att man aldrig i evighet skall finna dig,

huru man än söker efter dig,

säger Herren, Herren.