Förnyade löften och uppdrag till Mose. Moses och Arons släkttavla.
1Men Herren sade till Mose: ”Nu skall du få se vad jag skall göra med Farao; ty genom min starka hand skall han nödgas släppa dem, ja, han skall genom min starka hand nödgas driva dem ut ur sitt land.” 2Och Gud talade till Mose och sade till honom: ”Jag är Herren. 3För Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig såsom ’Gud den Allsmäktige’, men under mitt namn ’Herren’ var jag icke känd av dem. 4Och jag upprättade ett förbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land där de bodde såsom främlingar. 5Och nu har jag hört Israels barns jämmer över att egyptierna hålla dem i träldom, och jag har kommit ihåg mitt förbund. 6Säg därför till Israels barn: ’Jag är Herren, och jag skall föra eder ut från trälarbetet hos egyptierna och rädda eder från träldomen under dem, och jag skall förlossa eder med uträckt arm och genom stora straffdomar. 7Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen förnimma att jag är Herren, eder Gud, han som för eder ut från trälarbetet hos egyptierna. 8Och jag skall föra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva åt Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag är Herren.’” 9Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hörde icke på Mose, av otålighet och för det hårda arbetets skull.
10Därefter talade Herren till Mose och sade: 11”Gå och tala med Farao, konungen i Egypten, att han släpper Israels barn ut ur sitt land.” 12Men Mose talade inför Herren och sade: ”Israels barn höra ju icke på mig; huru skulle då Farao vilja höra mig — mig som har oomskurna läppar?” 13Men Herren talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.
14Dessa voro huvudmännen för deras familjer:
Rubens, Israels förstföddes, söner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens släkter.
15Simeons söner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons släkter.
16Och dessa voro namnen på Levis söner, efter deras ättföljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju år gammal. 17Gersons söner voro Libni och Simei, efter deras släkter. 18Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre år gammal. 19Meraris söner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras ättföljd. 20Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon födde åt honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju år gammal. 21Jishars söner voro Kora, Nefeg och Sikri. 22Ussiels söner voro Misael, Elsafan och Sitri. 23Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon födde åt honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar. 24Koras söner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas släkter. 25Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde åt honom Pinehas. Dessa voro huvudmännen för leviternas familjer, efter deras släkter. 26Så förhöll det sig med Aron och Mose, dem till vilka Herren sade: ”Fören Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras härskaror.” 27Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle föra Israels barn ut ur Egypten. Så förhöll det sig med Mose och Aron.
28Och när Herren talade till Mose i Egyptens land, 29talade han så till Mose: ”Jag är Herren. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.” 30Men Mose sade inför Herren: ”Se, jag har oomskurna läppar; huru skulle då Farao vilja höra på mig?”