2 Moseboken 20

₁Och Gud talade alla dessa ord och sade: ₂Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ₃Du skall inga andra gudar hava jämte mig. ₄Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden. ₅Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, ₆men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud. ₇Du skall icke missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. ₈Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. ₉Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; ₁₀men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar. ₁₁Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den. ₁₂Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som Herren, din Gud, vill giva dig. ₁₃Du skall icke dräpa. ₁₄Du skall icke begå äktenskapsbrott. ₁₅Du skall icke stjäla. ₁₆Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa. ₁₇Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

₁₈Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd. ₁₉Och de sade till Mose: ”Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud tala till oss, på det att vi icke må dö.” ₂₀Men Mose sade till folket: ”Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.” ₂₁Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var.

₂₂Och Herren sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen. ₂₃I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke göra åt eder. ₂₄Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig. ₂₅Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den. ₂₆Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att icke din blygd må blottas därinvid.