1Om en tvist uppstår mellan män, och de komma inför rätta, för att man där skall döma mellan dem, så skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige. 2Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domaren befalla honom att lägga sig ned, och skall i sin åsyn låta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet. 3Fyrtio slag får han giva honom, men icke mer, så att din broder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giver honom oskäligt många slag, flera än som sades. 4Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar. 5När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skall den dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utom släkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga henne till hustru, och så äkta henne i sin broders ställe. 6Och den förste son hon föder skall upptaga den döde broderns namn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel. 7Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skall svägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: ”Min svåger vägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill icke äkta mig i sin broders ställe.” 8Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han då står fast och säger: ”Jag vill icke taga henne till äkta”, 9så skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldstes ögon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och säga: ”Så gör man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.” 10Och hans hus skall sedan i Israel heta ”den barfotades hus”. 11Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd, 12så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någon skonsamhet. 13Du skall icke hava två slags vikt i din pung, ett större slag och ett mindre, 14ej heller skall du i ditt hus hava två slags efa-mått, ett större och ett mindre. 15Full och riktig vikt skall du hava, fullmåligt och riktigt efa-mått skall du ock hava, för att du må länge leva i det land som Herren, din Gud, vill giva dig. 16Ty en styggelse för Herren, din Gud, är var och en som så gör, var och en som gör orätt. 17Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur Egypten, 18huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. 19Därför, när Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta.