Klagosång över Israels fall. Domsord över dem som övergiva Herren eller dyrka honom med fåfänglig gudstjänst.
1Hören följande ord, som jag vill uppstämma såsom klagosång över eder, I av Israels hus:
2”Fallen är hon och kan icke mer stå upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger slagen till marken i sitt land;
ingen reser henne upp.”
3Ty så säger Herren, Herren:
Den stad varifrån tusen plägade draga ut
skall få behålla hundra kvar,
och den stad varifrån hundra plägade draga ut
skall få behålla tio kvar,
i Israels hus.
4Ty så säger Herren till Israels hus:
Söken mig, så fån I leva.
5Men söken icke Betel,
kommen icke till Gilgal,
och dragen ej bort till Beer-Seba;
ty Gilgal skall bliva bortfört i fångenskap,
och Betel skall hemfalla åt fördärvet.
6Söken Herren så fån I leva;
varom icke, så skall han komma över Josefs hus lik en eld;
och elden skall bränna, och ingen skall släcka den,
till att rädda Betel.
7I som förvandlen rätten till malört
och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten:
8han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som kan förvandla svarta mörkret till morgon
och göra dagen mörk såsom natten,
han som kallar på havets vatten
och gjuter det ut över jorden —
Herren är hans namn.
9Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen;
ja, över fasta borgar kommer fördärv.
10Dessa hata i porten den som försvarar vad rätt är
och räkna såsom en styggelse den som talar sanning.
11Därför, eftersom I trampen på den arme
och tagen ifrån honom hans säd såsom skatt, därför hören;
om I än byggen hus av huggen sten,
skolen I icke få bo i dem,
och om I än planteren sköna vingårdar,
skolen I icke få dricka vin från dem.
12Ty jag vet att edra överträdelser äro många
och edra synder talrika,
I den rättfärdiges förtryckare, som tagen mutor
och vrängen rätten för de fattiga i porten.
13Därför måste den förståndige tiga stilla i denna tid;
ty det är en ond tid.
14Söken vad gott är, och icke vad ont är,
på det att I mån leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med eder, såsom I menen honom vara.
15Haten vad ont är, och älsken vad gott är,
och hållen rätten vid makt i porten;
kanhända skall då Herren, härskarornas Gud, vara
nådig mot Josefs kvarleva.
16Därför, så säger Herren,
härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall dödsklagan ljuda,
och på alla gator skall man ropa: ”Ack ve! Ack ve!”
Åkermännen skall man mana att brista ut i jämmer,
och dödsklagan skall höjas av dem som äro förfarna i sorgesång;
17ja, i alla vingårdar skall dödsklagan ljuda,
ty jag skall gå fram mitt ibland eder, säger Herren.
18Ve eder som åstunden Herrens dag!
Vad viljen I med Herrens dag?
Den är mörker och icke ljus.
19Då går det, såsom när någon flyr för ett lejon,
men därvid mötes av en björn,
och när han då söker tillflykt i sitt hus,
bliver han stungen av en orm,
vid det han sätter handen mot väggen.
20Ja, Herrens dag är mörker och icke ljus,
den är töcken utan något solsken.
21Jag hatar edra fester, jag är led vid dem,
och jag finner intet behag i edra högtidsförsamlingar.
22Ty om I än offren åt mig brännoffer, jämte edra spisoffer,
så har jag dock ingen lust till dem,
ej heller gitter jag se edra tackoffer av gödda kalvar.
23Hav bort ifrån mig dina sångers buller;
jag gitter icke höra ditt psaltarspel.
24Men må rätten flöda fram såsom vatten,
och rättfärdigheten lik en bäck som aldrig sinar.
25Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer
under de fyrtio åren i öknen,
I av Israels hus?
26Så skolen I nu nödgas taga med eder Sickut, eder konung,
och Kiun, eder avgudabild,
stjärnguden, som I haven gjort åt eder;
27och jag skall låta eder föras åstad i fångenskap
ända bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren,
härskarornas Gud.