Paulus hälsar Timoteus, uttalar sin längtan efter honom, förmanar honom till frimodighet och ståndaktighet i lidandet för evangelium, omnämner huru han själv i fångenskapen har blivit vederkvickt genom Onesiforus' trohet.
1Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel — sänd enligt det löfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus — 2hälsar Timoteus, sin älskade son. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!
3Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, och det med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtanke i mina böner, både natt och dag. 4Och när jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att se dig, för att så bliva uppfylld av glädje, 5då jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som först bodde i din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu — därom är jag förvissad — jämväl bor i dig.
6Fördenskull påminner jag dig att du må uppliva den nådegåva från Gud, som i följd av min handpåläggning finnes i dig. 7Ty Gud har icke givit oss en försagdhetens ande, utan en kraftens och kärlekens och tuktighetens ande. 8Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, ej heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium, genom den kraft som Gud giver, 9han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslut och sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavs oss i Kristus Jesus, 10men som nu har blivit uppenbar genom vår Frälsares, Kristi Jesu, uppenbarelse. Ty han har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium, 11till vars förkunnare och apostel och lärare jag har blivit satt. 12Fördenskull lider jag också detta, men jag blyges dock icke därför. Ty jag vet på vem jag tror, och jag är viss om att han är mäktig att för ”den dagen” bevara vad som har blivit mig betrott. 13Såsom förebild i fråga om sunda ord må du, i tron och kärleken i Kristus Jesus, hava de ord som du har hört av mig. 14Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som har blivit dig betrott.
15Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vänt sig ifrån mig, bland dem också Fygelus och Hermogenes. 16Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus' hus, eftersom han ofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes för mina kedjor; 17fastmer, när han kom till Rom, sökte han efter mig med all iver, till dess han fann mig. 18Ja, Herren give att han må finna barmhärtighet hos Herren på ”den dagen”. Till huru stor tjänst han var i Efesus, det vet du själv bäst.