Davids sista ord. Förteckning på hans hjältar.
1Dessa voro Davids sista ord:
Så säger David, Isais son,
så säger den man som blev högt upphöjd,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige sångare:
2Herrens Ande har talat genom mig,
och hans ord är på min tunga;
3Israels Gud har så sagt,
Israels klippa har så talat till mig:
”Den som råder över människorna rätt,
den som råder i Guds fruktan,
4han är lik morgonens ljus,
när solen går upp,
en morgon utan moln,
då jorden grönskar
genom solsken efter regn.”
5Ja, är det icke så
med mitt hus inför Gud?
Han har ju upprättat med mig
ett evigt förbund,
i allo stadgat och betryggat.
Ja, visst skall han låta
all frälsning och glädje
växa upp åt mig.
6Men de onda äro allasammans
lika bortkastade törnen,
som man ej vill taga i med handen.
7Och måste man röra vid dem,
så rustar man sig
med järn och med spjutskaft,
och bränner sedan upp dem
i eld på stället.
8Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång. 9Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till strid; Israels män drogo sig då tillbaka. 10Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid svärdet; och Herren beredde så en stor seger på den dagen. Sedan hade folket allenast att vända om och följa med honom för att plundra. 11Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel skara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Och folket flydde för filistéerna. 12Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slog filistéerna; och Herren beredde så en stor seger.
13En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filistéer var lägrad i Refaimsdalen. 14Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem. 15Och David greps av lystnad och sade: ”Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!” 16Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt Herren. 17Han sade nämligen: ”Bort det, Herre, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för sina liv?” Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.
18Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre. 19Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke. 20Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen. 21Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att skåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut. 22Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna. 23Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.
24Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem; 25haroditen Samma; haroditen Elika; 26peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son; 27anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai; 28ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai; 29netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; 30Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar; 31arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet; 32saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan; 33harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son; 34Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son; 35Hesro från Karmel; arabiten Paarai; 36Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani; 37ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son; 38jeteriten Ira; jeteriten Gareb; 39hetiten Uria.
Tillsammans utgjorde de trettiosju.