Fortsättning av det senare brevet. — Företal till själva boken angående dess källa, dess innehåll och syfte.
1”Man finner i urkunderna att profeten Jeremias befallde dem som fördes bort att de skulle taga undan eld, såsom förut är berättat, 2och att profeten överlämnade lagen åt dem som fördes bort och därvid bjöd dem att de icke skulle förgäta Herrens stadgar, och att de icke skulle låta sig vilseföras i sitt sinne, när de fingo se avgudabilderna av guld och silver och prydnaderna på dem. 3Och jämväl med andra sådana ord förmanade han dem att troget bevara lagen i sina hjärtan.
4Det stod också i samma skrift att profeten, på grund av en uppenbarelse från Gud, befallde att tabernaklet och arken skulle bäras efter honom, och att han så begav sig åstad till det berg från vars höjd Moses hade skådat Guds arvedel. 5Då nu Jeremias hade kommit dit, fann han ett grottliknande rum; och han lät bära tabernaklet och arken och rökelsealtaret ditin, och spärrade sedan till ingången. 6Några av dem som hade följt med honom begåvo sig efteråt ditbort för att märka ut vägen, men de kunde icke finna den. 7När Jeremias fick veta detta, bannade han dem och sade: ’Platsen skall vara okänd, till dess Gud åter församlar hela folket och barmhärtighet vederfares oss. 8Då skall Herren låta dessa föremål komma i dagen, och man skall få se Herrens härlighet, molnskyn, såsom den uppenbarade sig på Moses' tid och på den dag då Salomo bad att platsen skulle bliva helgad i underbar måtto.’
9Och där förtäljdes också huru denne, som ägde sådan vishet, frambar offer vid helgedomens invigning och fullbordan. 10Likasom Moses bad till Herren, och eld föll ned från himmelen och förtärde det som hörde till offret, så bad ock Salomo till Herren, och elden föll ned och förbrände brännoffren. 11Och Moses sade: ’Därför att man icke har ätit syndoffret, har det blivit förbränt.’ 12Likaså firade ock Salomo de åtta dagarna.
13Detsamma stod också omtalat i Neemias' uppteckningar och hågkomster, så ock huru denne grundade ett bibliotek och där samlade böckerna om konungarna och profeterna, och Davids skrifter, jämte konungabrev om tempelskänker. 14Likaså samlade ock Judas åt oss alla de böcker som hade blivit skingrade till följd av det krig vi hava haft att utkämpa; och de finnas nu hos oss. 15I mån alltså, om I behöven dem, sända bud och hämta dem till eder.
16Då vi nu således ämna fira tempelreningen, skriva vi detta till eder. Och I gören väl, om I firen dessa dagar.
17Men Gud, som har frälst hela sitt folk och återgivit dem alla sin arvedel, så ock konungadömet och prästadömet och heligheten, 18såsom han hade lovat i sin lag, på honom hoppas vi nu, och vänta att han snart skall förbarma sig över oss och församla oss till den heliga platsen från alla land under himmelen. Ty han har räddat oss ur stor nöd och renat platsen.”
19Vad nu angår Judas Mackabeus och hans bröder och den stora helgedomens rening och altarets invigning, 20vidare striderna mot Antiokus Epifanes och hans son Eupator 21och de uppenbarelser som tedde sig på himmelen för dem som modigt och ärofullt kämpade för judendomen, så att de, trots sitt ringa antal, togo byte i hela landet och förjagade de vilda fiendeskarorna 22och återvunno den över hela världen namnkunniga helgedomen och befriade staden och åter upprättade lagarna, som voro nära att bliva avskaffade, i det att Herren i sin stora mildhet blev dem nådig — 23vad nu angår allt detta, som av Jason från Cyrene har blivit berättat i fem böcker, så skola vi här försöka att sammanfatta det i en enda bok. 24Ty i det vi besinnade huru många taluppgifterna där äro, och vilket besvär som de behandlade ämnenas rikedom vållar dem som önska intränga i de historiska skildringarna, 25hava vi här vinnlagt oss om att bereda underhållning åt dem som vilja hava något att läsa, och lättnad för dem som bemöda sig om att i minnet bevara vad de hava läst, och gagn åt alla dem som få boken i sina händer.
26För oss åter, som hava på tagit oss besväret med sammandraget, är arbetet visserligen icke lätt, utan förenat med ansträngning och möda — 27alldeles såsom den som anordnar ett festligt lag och strävar efter att se de andra till godo icke själv har det bekvämt; men likväl vilja vi, på grund av den tacksamhet som vi vänta från många, gärna underkasta oss detta besvär. 28Att noga utforska var särskild omständighet betrakta vi därvid såsom den verklige författares sak, medan vi själva vilja bemöda oss om att tillämpa reglerna för ett sammandrag. 29Det är ju så, att medan den som uppför ett nytt hus måste tänka på bygget i dess helhet, behöver den som åtager sig att förse det med målningar i inbränt arbete allenast taga reda på det som är erforderligt för dess utsmyckning; på det sättet är det, efter min mening, också med oss. 30Ty att fördjupa sig i saken och noga redogöra för allting och underkasta sig mycken möda med alla enskildheter, det tillkommer den ursprunglige historieskrivaren. 31Men den som vill utföra en bearbetning, han bör hava lov att sträva efter korthet i uttryckssättet, och samtidigt slippa att lämna en uttömmande skildring av händelserna.
32Härmed må vi då begynna vår framställning, sedan vi till det först sagda hava tillfogat allenast detta. Det vore ju dåraktigt att komma med ett mångordigt företal till berättelsen, men meddela själva berättelsen i kort sammandrag.