Jojakims fall. Jojakin och Sidkia konungar i Juda.
1I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underdånig och förblev så i tre år; men sedan avföll han från honom. 2Då sände Herren över honom kaldéernas, araméernas, moabiternas och Ammons barns härskaror; han sände dem över Juda för att förgöra det — i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna. 3Ja, det var efter Herrens ord som detta kom över Juda, i det att han försköt det från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått och för allt vad denne hade förövat, 4jämväl för det oskyldiga blod som han utgöt, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville Herren icke förlåta.
5Vad nu mer är att säga om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika. 6Och Jojakim gick till vila hos sina fäder. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.
7Därefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillhörde konungen i Egypten, från Egyptens bäck ända till floden Frat.
8Jojakin var aderton år gammal, när han blev konung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, från Jerusalem. 9Han gjorde vad ont var i Herrens ögon, alldeles såsom hans fader hade gjort.
10På den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tjänare upp till Jerusalem, och staden blev belägrad. 11Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tjänare belägrade den. 12Då gav sig Jojakin, Juda konung, åt konungen i Babel, med sin moder och med sina tjänare, sina hövitsmän och hovmän; och konungen i Babel tog honom så till fånga i sitt åttonde regeringsår. 13Och han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i konungshuset; han lösbröt ock beläggningen från alla gyllene föremål som Salomo, Israels konung, hade låtit göra för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade hotat. 14Och han förde bort i fångenskap hela Jerusalem, alla hövitsmän och alla tappra stridsmän; tio tusen förde han bort, jämväl alla timmermän och smeder. Inga andra lämnades kvar än de ringaste av folket i landet. 15Han förde Jojakin bort till Babel; därjämte förde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovmän samt de mäktige i landet såsom fångar bort ifrån Jerusalem till Babel, 16så ock alla stridsmännen, sju tusen, och timmermännen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga män. Dessa fördes nu av den babyloniske konungen i fångenskap till Babel. 17Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans ställe och förändrade dennes namn till Sidkia.
18Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, från Libna. 19Han gjorde vad ont var i Herrens ögon, alldeles såsom Jojakim hade gjort. 20Ty på grund av Herrens vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.