1Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba. 2Han gjorde vad ont var i Herrens ögon, efter den styggeliga seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 3Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade förstört, och reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjänade himmelens hela härskara. 4Ja, han byggde altaren i Herrens hus, det om vilket Herren hade sagt: ”Vid Jerusalem vill jag fästa mitt namn.” 5Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. 6Han lät ock sin son gå genom eld och övade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han förtörnade honom. 7Och Aserabelätet som han hade låtit göra satte han i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: ”Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. 8Och jag skall icke mer låta Israel vandra flyktig bort ifrån det land som jag har givit åt deras fäder, om de allenast hålla och göra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tjänare Mose har givit dem.” 9Men de lyssnade icke härtill, och Manasse förförde dem, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade förgjort för Israels barn. 10Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: 11”Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och så gjort mer ont, än allt vad amoréerna som voro före honom hava gjort, så att han med sina eländiga avgudar har kommit också Juda att synda, 12därför säger Herren, Israels Gud, så: ’Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i båda öronen på var och en som får höra det. 13Och mot Jerusalem skall jag bruka det mätsnöre som jag brukade mot Samaria, och det sänklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall skölja Jerusalem tomt, såsom man sköljer ett fat och, sedan man har sköljt det, vänder det upp och ned. 14Och jag skall förskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, så att de skola bliva ett rov och ett byte för alla sina fiender — 15detta därför att de hava gjort vad ont är i mina ögon och beständigt förtörnat mig, från den dag då deras fäder drogo ut ur Egypten ända till denna dag.’” 16Därtill utgöt ock Manasse oskyldigt blod i så stor myckenhet, att han därmed uppfyllde Jerusalem från den ena ändan till den andra — detta förutom den särskilda synd genom vilken han kom Juda att synda och göra vad ont var i Herrens ögon.
19Amon var tjugutvå år gammal när han blev konung, och han regerade två år i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus' dotter, från Jotba. 20Han gjorde vad ont var i Herrens ögon, såsom hans fader Manasse hade gjort. 21Han vandrade i allt på samma väg som hans fader hade vandrat, och tjänade och tillbad de eländiga avgudar som hans fader hade tjänat. 22Han övergav Herren, sina fäders Gud, och vandrade icke på Herrens väg. 23Och Amons tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade konungen hemma i hans hus. 24Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom. 25Vad nu mer är att säga om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika. 26Och man begrov honom i hans grav i Ussas trädgård. Och hans son Josia blev konung efter honom.