Jehu förgör Ahabs hus och utrotar Baals tjänare. Hasael intager stycken av Israels land. Jehu dör.
1Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och sände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett; 2han skrev: ”Nu, när detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och hästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen, 3mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söner och sätta honom på hans faders tron, och strida för eder herres hus.” 4Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: ”De två konungarna hava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vi kunna hålla stånd!” 5Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste och konungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: ”Vi äro dina tjänare; allt vad du säger oss vilja vi göra. Vi vilja icke göra någon till konung; gör vad dig täckes.”
6Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: ”Om I hållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagen huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.” De sjuttio konungasönerna bodde nämligen hos de store i staden, vilka fostrade dem. 7Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jisreel. 8När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört dit konungasönernas huvuden, sade han: ”Läggen dem till i morgon i två högar vid ingången till porten.” 9Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: ”I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftat sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har slagit ihjäl alla dessa? 10Märken nu huru intet av Herrens ord faller till jorden, intet som Herren har talat mot Ahabs hus. Ja, Herren har gjort vad han har sagt genom sin tjänare Elia.” 11Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, så ock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lät ingen slippa undan.
12Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; men under vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim, 13träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem: ”Vilka ären I?” De svarade: ”Vi äro Ahasjas bröder, och vi äro på väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamoderns söner.” 14Han sade: ”Gripen dem levande.” Då grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå; han lät ingen av dem bliva kvar. 15När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade till honom: ”Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot dig?” Jonadab svarade: ”Ja.” ”Är det så”, sade han, ”så räck mig din hand.” Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga upp till sig i vagnen. 16Och han sade: ”Far med mig och se huru jag nitälskar för Herren.” Så körde man åstad med honom i hans vagn. 17Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ord som Herren hade talat till Elia.
18Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: ”Ahab har tjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket. 19Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster — ingen får saknas — ty jag har ett stort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.” Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrota Baals tjänare. 20Därefter sade Jehu: ”Pålysen en helig högtidsförsamling åt Baal.” Då lyste man ut en sådan. 21Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänare kommo; ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra. 22Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: ”Tag fram kläder åt alla Baals tjänare.” Och han tog fram kläderna åt dem. 23Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjänare: ”Sen nu noga efter, att här bland eder icke finnes någon Herrens tjänare, utan allenast sådana som tjäna Baal.”
24De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: ”Om någon slipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, så skall liv givas för liv.” 25Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanterna och kämparna: ”Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.” Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparna kastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre av Baals tempel 26och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem. 27Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals tempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.
28Så utrotade Jehu Baal ur Israel. 29Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, icke från guldkalvarna i Betel och Dan. 30Och Herren sade till Jehu: ”Därför att du har väl utfört vad rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på Israels tron.” 31Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter Herrens, Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
32Vid denna tid begynte Herren skära bort stycken från Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns 33och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid bäcken Arnon, både Gilead och Basan.
34Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika. 35Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom. 36Den tid Jehu regerade över Israel i Samaria var tjuguåtta år.