Konungen och hans brud.
1För sångmästaren, efter ”Liljor”; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.
2Mitt hjärta flödar över
av sköna ord;
jag säger: min dikt
gäller en konung;
en snabb skrivares
penna är min tunga.
3Du är den skönaste
bland människors barn,
ljuvlighet är utgjuten
över dina läppar;
så se vi att Gud
har välsignat dig evinnerligen.
4Omgjorda din länd
med ditt svärd, du hjälte,
i ditt majestät och din härlighet.
5Och drag så åstad,
lyckosam i din härlighet,
till försvar för sanning,
för ödmjukhet och rättfärdighet,
så skall din högra hand lära dig
underbara gärningar.
6Skarpa äro dina pilar;
folk skola falla för dig;
konungens fiender
skola träffas i hjärtat.
7Gud, din tron förbliver
alltid och evinnerligen;
ditt rikes spira
är rättvisans spira.
8Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet;
därför har Gud,
din Gud, smort dig
med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9Av myrra, aloe och kassia
dofta alla dina kläder;
från elfenbenspalatser
gläder dig strängaspel.
10Konungadöttrar har du
såsom tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida,
i guld från Ofir.
11Hör, dotter, och giv akt,
och böj ditt öra härtill:
Förgät nu ditt folk
och din faders hus,
12och må konungen få hava
sin lust i din skönhet;
ty han är din herre,
och för honom skall du falla ned.
13Se, dottern Tyrus,
ja, de rikaste folk
söka nu att vinna
din ynnest med skänker.
14Idel härlighet är hon,
konungadottern i gemaket:
av guldvirkat tyg
består hennes dräkt,
15i brokigt vävda kläder
föres hon till konungen;
jungfrur, hennes väninnor,
följa henne åt;
de ledas in till dig.
16Under glädje och fröjd
föras de fram,
de tåga in
i konungens palats.
17I dina fäders ställe
skola dina söner träda;
dem skall du sätta till furstar
överallt i landet.
18Ditt namn vill jag göra prisat
bland alla kommande släkten;
så skola ock folken lova dig,
alltid och evinnerligen.