släkte Uttrycket ”detta släkte” (t.ex. Matt 11:16) har i NT en speciell innebörd som inte alltid framgår av sammanhanget. I äldre judisk skriftutläggning användes liknande uttryck om människor i GT som erbjöd varnande exempel på otro och avfällighet (jfr Ps 12:8). Man talade särskilt om ”flodens släkte”, dvs. de människor som med sin ondska framkallade floden på Noas tid (jfr 1 Pet 3:19-20), och om ”öknens släkte”, dvs. de israeliter som avföll eller gjorde uppror mot Mose under ökenvandringen (jfr 1 Kor 10:5-10; Heb 3:16-19; Jud 1:11). När Jesu samtida kallas ”detta släkte” antyds att de visar en vantro av samma slag: de är ett ”släkte som inte vill tro” (Mark 9:19 med par.; jfr Apg 2:40; Fil 2:15). Uttrycket betonar alltså mer att deras inre egenskaper är klandervärda än att de tillhör en i tiden avgränsad generation.
