rest - Bibel 2000

rest Ordet används i bibeln, bl.a. som översättning av hebreiskans sheár, om människor som överlevt stora katastrofer och därmed säkrat sitt släktes fortlevnad. I bakgrunden finns tanken att de har skonats tack vare Guds nåd och att Gud har haft särskilda avsikter med sitt handlingssätt. Flera andra uttryck i översättningen kan ha samma undertoner, t.ex. ”de som är kvar”, ”en spillra” och ”en skonad skara”.

Motivet förekommer bl.a. i berättelserna om Noa (1 Mos 7:23), Josef (45:7) och Elia (1 Kung 19:18). I profetiska domsord får det ibland andra nyanser: profeten betonar de överlevandes fåtalighet och eländiga villkor (Jes 17:3; Jer 8:3) eller antyder rentav att slutligen ingen skall skonas (Am 3:12). Men på andra ställen knyts starka förhoppningar till den skonade skara som återstår när olyckorna nått sin höjdpunkt (Jes 10:20; 11:11; Jer 31:7; Mik 4:7). Denna rest skall omvända sig till Gud, vara ödmjuk och rättfärdig; den kallas t.o.m. helig (Jes 4:3). Tanken uttrycks i det namn, ”En rest vänder om”, som profeten Jesaja gav åt en av sina söner (Jes 7:3). Till samma föreställningsvärld hör bilden av ett nerhugget träd som lever vidare genom ett nytt rotskott (Jes 11:1; jfr Syr 47:22).

Dessa tankegångar var livaktiga efter den ▶babyloniska fångenskapen. När de bortförda som återvänt, eller landets överlevande befolkning, betecknas med uttryck av typen ”de som är kvar” (Esr 9:15; Hagg 1:12; Sak 8:6; jfr Bar 2:13) anspelas på profetorden om den heliga resten. Även messianska förhoppningar knöts till dem. En kommande härskare skulle ta hand om de kvarlämnade fromma och samtidigt själv vara det nya rotskottet. Så betecknas också Jesus i Upp 5:5; 22:16. Paulus tillämpar tankarna om ”resten” på dem som tagit emot det kristna budskapet (Rom 11:5).