liv / livsande - Bibel 2000

liv, livsande Livet har enligt bibeln sitt ursprung i Gud (Ps 36:10), och livskraften är beroende av människans förhållande till honom. Att få leva eller fyllas av liv är fromhetens lön (5 Mos 30:15-20; Ps 118:17). Dessa tankar innefattade från början ingen tro på ett evigt liv efter döden. När en sådan tro växte fram mot slutet av GT:s tid (▶Dödsriket) kunde den dock hämta näring ur ett bildspråk där folkets omvändelse, tillfrisknande eller förnyelse beskrivs som ett uppvaknande till nytt liv (jfr Jes 26:19; Hes 37:1-14; Hos 6:2). Uttrycket ”evigt liv” finns med få undantag (Dan 12:2; 2 Mack 7:9, 36) bara i NT, där det ofta får beteckna den troendes slutliga mål, i Johannesevangeliet även föreningen med Gud här på jorden. Ordet liv används ibland ensamt med samma innebörd (t.ex. Matt 18:9, ”gå in i livet”; Joh 6:53).

De gamla israeliterna var klart medvetna om livets koppling till kroppsliga funktioner som blodets flöde och andedräkten. Blod och liv kunde därför uppfattas som samma sak, en föreställning som framträder i förbudet mot blodförtäring (1 Mos 9:4-6). Se vidare ▶Ande och ▶Själ om översättningen ”liv” eller ”livsande” för hebreiska ord som har med andningsfunktionen att göra och om dubbeltydigheten hos grekiskans psyché.

En rad bildliga uttryck av typen ”livets träd”, ”livets ljus”, ”livets väg” spelar stor roll i hela bibeln. Deras innebörd skiftar efter de olika bibelböckernas sammanhang. Livets träd representerar t.ex. i 1 Mos 3:22 ett för människan ouppnåeligt tillstånd, i Ords 3:18 ett lyckosamt liv, i Upp 22:2 det eviga liv som kommer de troende till del. Livets ljus är i Job 33:30; Ps 56:14 lyckan i att ha räddats ur dödsfara, i Joh 8:12 den upplysning och frälsning som Jesus förmedlar. Livets bok är i Upp 3:5 en himmelsk förteckning över dem som skall räddas till evigt liv; bilden kan jämföras med 2 Mos 32:32-33; Ps 139:16; Dan 12:1.