Karmel - Bibel 2000

Karmel Det hebreiska ordet betyder ”trädgård” eller ”bördigt land” (t.ex. Jes 10:18; Jer 2:7) men används också som geografiskt namn. Någon gång kan det tolkas på båda sätten (2 Krön 26:10). Som namn betecknar det vanligen den bergsrygg som skjuter ut i Medelhavet söder om Ackobukten. Den forntida kustvägen från Egypten, som hade stor strategisk betydelse, måste här böja av inåt landet och fortsatte genom bergspass från Sharonslätten till ▶Jisreelslätten.

Karmelberget förknippas i bibeln med profeterna Elia (1 Kung 18) och Elisha (2 Kung 2:25; 4:25). Med sin skönhet, sin rika växtlighet och sina svårtillgängliga skogar och grottor kan det fungera som poetisk symbol (Höga v 7:5; Jes 35:2; Jer 46:18; Am 9:3). Så även i negativa sammanhang, då ett förtorkat Karmel blir en bild för ytterlig förödelse (Jes 33:9; Am 1:2; Nah 1:4).

Karmel är också namnet på en stad ca 12 km söder om Hebron, bekant från Sauls och Davids historia (1 Sam 15:12; 25:2-13).