dom - Bibel 2000

dom Att Gud är en rättvis domare innebär i gammal israelitisk tro att han ingriper i jordiska förhållanden, krossar de övermodiga och befriar de förtryckta. Tanken att de döda skall göra räkenskap för sina handlingar framträder klart först i GT:s allra yngsta delar (Dan 12:2). I NT tas den för given och framställs t.o.m. som en huvudpunkt i den kristna förkunnelsen (t.ex. Rom 2:16; Heb 6:2). Även där uppfattas Guds dom som en seger för rättvisan. Den gör slut på allt elände som ondskan vållar och är därmed ett mål för de kristnas längtan (2 Thess 1:5-10; 2 Pet 3:12); själva behöver de inte vara ängsliga för den. Samtidigt förekommer tanken att även de kristna prövas efter sina gärningar. Den anknyter till ställen i evangelierna där Johannes döparen eller Jesus i profeternas efterföljd förkunnar dom över de obotfärdiga inom det egna folket. Enligt Johannesevangeliet är redan Jesu framträdande på jorden en dom, dels över de onda makterna (12:31; 16:8), dels över alla som inte tror på honom (3:19; 9:39).